Jag har bara en sak att säga: stressens mamma. Vi har sjukligt mycket i skolan nu, och då tänker man att "jamen då borde man ju vara extra organiserad!", men näädu, jag blir tvärtom superostrukturerad. Det slutar oftast med att jag inte alls hunnit lika mycket som jag tänkte eller ännu värre - inget alls. Det är verkligen tusen tankar som snurrar runt om vad jag måste göra så jag glömmer saker hela tiden. När vi fick ännu en uppgift häromdagen så var det droppen som fick bägaren att rinna över och stressen hann ikapp mig, ville typ skrika när jag öppnade min kalander och andas i en påse.

 

Trots detta så har jag hunnit med en weekend till London med min brori förra helgen! Eftersom vi var där så kort tid så blev det besök i "speeddejtinganda" på alla ställen, men då vet man var man kan gå tillbaka nästa gång man är där! Under lördagen åt vi middag på en charmig pub, gick på stand-up och strosade lite på gatorna. Vi kom till hotellet med smala labyrintgångar à la The Shining som ledde oss till ett snorvarmt hotellrum där elementen tycktes leva ett eget liv. Vi fick sedan byta rum och blev då nedgraderade från en fyra till en tvåa! Det var skrattretande att allt som kunde vara skevt och löst på rummet var det.

På söndagen startade vi dagen med en full english breakfast och åkte sedan till den enorma marknaden Camden Lock. Ett fantastiskt ställe! Vi köpte te, flottig munk, åt Malaysisk mat och kände in stämningen. Vi hann efter detta också med en snabb visit till Piccadilly Cirkus, Chinatown och Planet Hollywood innan vi drog på helgens höjdpunkt; konsert med Asian Kung-Fu Generation! Det var sjukt nostalgiskt och förmodligen en av de bästa konserterna jag varit på! Det kan aldrig gå fel när man är med storebror! ♥

Här är lite bilder, nu måste jag plugga vidare. Enjoy! 

Hej igen! Jag har inte kunnat uppdatera pga knas med censuren, men nu har vi fixat det där hacker-programmet som även Pouneh hade på sin dator, et voilà! 

 

Idag är det fredag, och jag åker tillbaka till Sverige om två dagar. Här i Teheran är det göörvarmt, om jag får uttrycka mig på värmländska slash göteborska. Det känns i alla fall som att det är varmare än i Tabriz, men det kan också bero på att man hinner bli ganska less och svettig i alla dessa bilköer! Herregud alltså... och så är det enormt stort också, även utan bilköer tar det minst en timme att ta sig till olika ställen.

 

Vi bor hos min mammas kusin med hans fru och tre barn som är 19, 23 respektive 26 år, men ingen av dem pratar engelska. Kommunikationen brukar inte alltid hålla, men det är bara att nicka och le så löser sig det mesta, skämt åsido. Men lite mer persiska har jag i alla fall lärt mig! Vi har en egen våning att bo på, och blir bjudna på frukost och middag varje dag. Det känns otroligt lyxigt, och de är väldigt trevliga men de kan bli ganska intensiva, om man säger så. Den här veckan har vi i deras sällskap hunnit besöka två palats med tillhörande museum; Sadabaad Palace och Golestan Palace. Vi har även hunnit ta en lång kvällsprommis i en fin park, varit till Tehran Bird Garden och hälsat på släktingar. Maassa bilder har blivit tagna, och jag ska slänga upp dem på både bloggen och Facebook sen när jag kommer hem.

 

Imorse var vi och åt frukost på Milad Tower, och det var jättemysigt! Även om det krävdes ytterst få sovtimmar i natt eftersom vi lade oss sent och skulle upp tidigt så var det värt det. Milad Tower är världens sjätte högsta torn, 435 meter! Längst upp finns en sån där fancy klassisk restaurang som snurrar långsamt så man kan se hela staden medan man äter. Efter det begav vi oss till Vafa Animal Shelter som låg låångt ute i bushen, men det var så värt det! Vafa är Irans första djurskydd med över 700 herrlösa hundar! När jag åker hem på måndag så kanske jag ska hjälpa till att transportera en hund till sina nya ägare i Sverige, om alla papper osv hinner bli klara tills dess dvs. Jag hoppas det blir klart, för jag vill så gärna hjälpa till! Idag har det i alla fall varit en jättefin dag, och nu ska jag dricka mitt te och sen blir det nog en powernap! Skulle kunna lägga mig på golvet och somna dirr, helt ärligt. PÖSS

Ikväll avslutas vår resa i Tabriz och vi har nu varit här i tre veckor. De kommande 10 dagarna ska vi spendera i Teheran! Även om jag är ganska trött och det känns slitsamt med ännu ett miljöbyte så är det också väldigt spännande! I Teheran bor det mer människor än vad det bor i hela Sverige sammanlagt. DET är sjukt.

 

Jag har inte kunnat skriva den här veckan eftersom Pouneh varit bortrest i några dagar så jag och mamma haft huset för oss själva. Men det har inte varit mindre kul för det! Jag har hängt mycket med Pounehs brors styvdotter Parmida och vi har haft det hur trevligt som helst! Det känns bra att för omväxlings skull också få göra något som ungdomar gör och se hur det är! Vi har bland annat träffat Parmidas kompisar från en grannstad och ätit middag och rökt vattenpipa. Sen har vi också åkt "dor-dor" (runt-runt), vilket är lite av Irans sätt att gå ut på eftersom det inte finns några klubbar osv här. Man kör alltså runt upp och ner längst olika gator och spanar på varandra genom bilarna, och stannar och byter nummer med varandra om man vill det. Det finns även blombud som går runt mellan bilarna utifall någon skulle vilja skicka iväg en blomma till någon i en annan bil, typ som att bjuda någon på en drink! SÅ HIMLA KUL, haha!

 

Igårkväll följde jag med Parmida på något slags secret garden party. Även om fester och allt som hör till är förbjudet så betyder det inte att det inte finns! Vi åkte en bit utanför stan där vi möttes av musik, dans, drinkar, kortspel och mat. Det var så himla avslappnat och trevlig stämning och alla dansade med alla - kvinnor som män, gamla som unga. Alla var jättetrevliga och frågade om Sverige och vad jag tyckte om Iran och ville dansa och bjöd på massa frukt och mat. Det är nånting med Iran som gör att jag känner mig som hemma här! Kanske för att jag kan identifiera mig mer med deras kultur och sociala liv än det som finns i Sverige, jag vet inte. Det var i alla fall ett perfekt sätt att avsluta de här tre veckorna på!

 

Nu har jag packat väskan knökfull och det kommer bli ett helvete att behöva packa om allt igen tills hemfärden. Jag hoppas att vi inte köper något mer för jag tror faktiskt inte det finns plats någonstans... Jag vet inte hur möjligheterna till dator och internet ser ut därborta heller, så för den här gången säger jag tack o hej och på återseende!

Idag har vi hunnit gå runt lite i Tabriz basar, som är en av Mellanösterns äldsta basarer och för övrigt med på UNESCOs världsarvslista! Jag tror vi ska tillbaka lite senare för att beställa ett namnhalsband till mig! I brist på bilder så kan ni ju försöka föreställa er ett helt nätverk av korridorer och hallar med olika avdelningar för olika saker. Där fanns allt man kunde tänka sig; skor, kläder, guld och silver, tvålar, handknytna mattor och tavlor, kryddor och teer, kött, ostar, godis, parfymer, bröllopsklänningar osv.. Ja, som en superstor supermarknad men med en lokal touch där nästan allt är handgjort, lokalodlat och lokalproducerat. Plus fina tegelformationer i taken.

 

Annars så var vi och vandrade uppe bland bergen igår och kikade på utsikten. Man kunde se heela stan! Det var vekligen helt fantastiskt! Där uppe åt vi lunch, lekte lite på utomhusgymmet och vandrade i parken. Bara njöt.

 

Innan jag kilar vidare måste jag förresten berätta om dagens händelse! På basaren hade vi köpt ett sånt där långt skohorn som mamma gick och bar på. När vi sedan klivit ut från basaren och gick vidare längst gatorna kom en man och nöp mig i röven, och jag hann knappt registrera att det hände när mamma fort som FAAN piskade till killen över ryggen så det blev världens snärt och han lade då snabbt benen på ryggen och stack. Ett gott skratt fick vi i alla fall, tack vare mammas snabba reaktionsförmåga! Annars hade jag nog bara blivit arg och känt mig kränkt. Jag tror ärligt talat att den här slöja-situationen gör det värre. Män stirrar på kvinnor som om de aldrig sett en kvinna förut. De kan följa efter en när man går, gå förbi en och sätta sig lite längre fram för att se när man passerar dem en gång till. Och kvinnorna bär massa smink och ger varandra dömande blickar, tittar vad man har på sig och analyserar. Alla beter sig såklart inte på detta sätt, men det är resultatet av att tvinga ett land under en religion. Effekten av denna klädkod har blivit tvärtom gentemot vad den har som syfte, nämligen att det blivit mer ytligt istället för mindre! Jag kan säga att jag får grymt mycket blickar på mig bara för att jag ler, har på mig annorlunda kläder och inte sminkar mig.

Idag var jag och mamma till Ahar, staden där hon föddes. Vi åkte tillsammans med deras gamla chaufförs son och min mammas kusin. Det var en speciell känsla att gå på samma gator som de en gång gått på, se de gamla skolorna och byggnaderna. Självklart, så är det mycket som har hänt de senaste 30 åren. T.ex ägde de jättemånga hus, gårdar och mark, men inget av detta finns kvar idag, vilket är väldigt sorgligt... Det enda som var halvt bevarat var några rum av morfars fars gamla hus. Annars kunde man bara försöka föreställa sig hur det en gång sett ut. Men det var ända en fin dag!

 

Igår var vi som sagt på bröllop, och det var mycket intressant! Eftersom Iran är ett muslimskt land så har man två bröllopsfester, en för kvinnor och en för män. Detta så att alla kvinnor ostört kan passa på att ordentligt piffa upp sig, ta på sig fina klänningar och dansa. Ibland kom brudgummen in och då såg man vilka som var muslimer "på riktigt" eftersom de då tog på sig slöjorna. Vissa gäster var otroligt vackra, medan andra var waaay overdressed. Vem är det som ska gifta sig liksom? Sedan var det såklart massa persisk och azerbajdansk musik där man automatiskt hamnar i någon slags orientalisk hand-arm-höft-dans så fort man går ut på dansgolvet.

 

Ett failed attempt att ladda upp bilder, som vanligt, så med det säger jag godnatt! Är sjukt trött efter dagens äventyr, trots att jag sov både en stund i bilen på vägen dit och innan middagen!

 

P.S Instagram fungerar, så jag har laddat upp några bilder där, och det flödet ser ni här till höger, om ni inte redan lagt märke till det! ->

Nu är ramadan slut, det är Eid Fitr, och som tradition hälsar alla släktingar på den som är äldst. Att ramadan är slut innebär att alla restauranger osv nu är öppna som vanligt, men däremot blir det inte ett lika påtagligt nattliv. Det har verkligen varit jättemysigt att staden vaknar till liv på kvällen och folk sitter i parker och olika ställen och har picknick och äter tillsammans. Folk är ute till långt in på småtimmarna och vissa tältar till och med!

 

Nu har vi varit här i en vecka, och vi har bland annat hunnit fira mammas födelsedag (that awkward moment btw när alla ler, skrattar och dansar och jag gråter för att jag tycker det är så fint), ätit gott, hälsat på släktingar och vandrat i en jättefin park; Shah Goli. Hade verkligen velat lägga upp bilder därifrån men det funkar som sagt inte, tyvärr... 

 

Jag trivs verkligen som fisken i vattnet här! Det är varmt och skönt, allt smakar otroligt gott och alla är superfina. Vi bor hos min mammas kusinbarn Pouneh och hennes dotter Pegah brukar vara med oss. Igår natt när vi skulle sova så blev det ett missförstånd mellan oss vilket slutade med att vi låg och skrattade i flera minuter så tårarna rann. Det var verkligen ett sånt moment som bara går att uppleva i stunden.

 

På måndag är vi bjudna på bröllop, vilket kommer att bli spännande men förmodligen också helt galet. För övrigt så är det väldigt förvirrande med alla släktingar, och jag har märkt att de presenteras på detta vis, i inbördes ordning:

1. Namn
2. Hur den är släkt med oss och andra i rummet
3. Var i världen den bor
4. Vad den jobbar med alternativt vad mannen/frun jobbar med om denna har ett "bättre" jobb
5. Vad dens barn heter, pluggar/jobbar med och bor

Jag har försökt ladda upp en massa bilder från gårdagens utflykt ett bra tag nu men det verkar inte funka, och det gör mig såå frustrerad!! Risken blir ju nu att det kommer att komma en huuuuge bildbomb senare, vilket kanske är trevligt men för min del vill jag gärna ha det strukturerat.

 

Hur som helst så var vi på lite olika museum. Vi har hunnit bli bjudna på en massa god mat och jag har köpt ett par nya pjucks. Jag fruktar en saftig övervikt på våra bagage när vi ska åka hem igen... Det har varit varmt som vanligt, men jag tycker inte det är så farligt ända! I alla fall om man försoker hålla sig i skuggan. Däremot är det ju ett helvete att försöka sova på nätterna när det är typ 25 grader eller mer inomhus. Min kropp vill verkligen inte stänga av.

 

Ikväll blir vi bjudna på chelokebab och innan dess ska vi promenera runt i kvarteret lite. Ännu en gång så ber jag om ursäkt för att inga bilder kom upp!

Då var man i Tabriz då! Resan igår gick jättebra, och det kändes nästan overkligt att kliva ut ur planet sen när vi väl var framme bara för att det gick så himla smidigt! I bilen på väg till våra släktingars hus så satt jag med uppspärrade ögon och ett stort leende på läpparna för att allt var så fascinerande! Verkligen olikt Sverige, eller något annat land jag varit i för den delen.

 

Just nu sitter jag inte på min egen dator, eftersom det finns ett filter här i Iran, vilket gör att jag på min dator inte kom ut på internet överhuvudtaget. Det går egentligen inte att gå in på Facebook, Youtube, Twitter etc, men så som det alltid brukar bli så går det att hacka sig förbi. Precis så som alla också har paraboler för att kunna få in lite mer spännande kanaler på tvn.

 

Idag har vi bara tagit det lugnt, dels eftersom vi var framme ca klockan fem på morgonen iransk tid (halv tre svensk tid) och dels för att det varit så jeeefla varmt idag, 37 grader. Men jag tror inte att det kommer bli så mycket kallare så det är bara att vänja sig! Tack o lov så har vi i alla fall fått låna en bärbar airconditioner.

 

Jag tror verkligen att det här kommer bli en bra resa, även om det är svårt att hänga med i konversationerna. Men förhoppningsvis har jag lärt mig lite mer när vi åker härifrån!

 

Puss o kram för denna gång!

Igår åkte vi iväg på en liten utflykt till ett berg! Efter mycket flås och svett var vi uppe - Gesundaberget! Vi hämtade andan, fikade och knäppte några bilder medan vi beundrade utsikten. Sen var det här med att ta sig ner också... Det var inte heller någon lätt match.

Bada varje dag, se film varje kväll. Åska och blixtar. Närgångna fjärilar och getingar. Sol utan vind. Mat. Rådjur. Fåglar. Drinkar. Regnbågar. 

 

Jag har det rätt så bra. Men det kan gärna regna en skvätt på kvällarna, för nog är det varmt alltid.

Så blev den sista natten i England till vår sista morgon. Vår sista engelska frukost, det sista utrymmet på kameraminnet och den sista bussfärden. Den sista dagen spenderade vi i Portsmouth, en gammal hamnstad. Mycket blev bombat under andra världskriget, så det fanns inte så många gamla hus kvar. Däremot fanns det massa gamla båtar! Så vi fick gå in på stadens båtmuseum där det fanns maassor att kolla på, men vi hann förstås inte se allt. Vi kollade på ett gammalt vrak som hette Mary Rose och var Henrik den VIII’s favoritskepp innan hon sjönk. Skeppet hade legat under vatten i nästan 400 år innan hon hittades på 60-talet. Själva skeppet var häftigt att se, men det bästa var nog alla andra grejer kring det hela. Man fick t.ex. se massa skelettrester som tydde på om personen på skeppet varit pilbågsskytt eller kock o.s.v. genom att se olika slitage och snedväxter i kroppen. Det fanns otroligt mycket som var välbevarat, och medan man gick runt därinne kunde man bygga upp en liten historia kring hur det var att leva på den tiden.

Efter allt båttittande var magen tom, så vi promenerade iväg till ett område med massa gallerior och åt på Jamie Olivers egen restaurang; Jamie’s italian! Mannen själv var inte där förstås, men maten smakade deeeelicious ändå! Det blev även en mojito som ett litet avslut på den här veckan. Tack o hej, nu flyger vi hem! Efter att ha spenderat natten i Köpenhamn först förstås…

Så har vi kommit fram till den näst sista (och kanske viktigaste) dagen. Idag på förmiddagen var vi nämligen och kollade på Stonehenge. En massa stora stenar, perfekt utformade och placerade i formationer på en kulle mitt ute på ett stort öppet landskap. Såå många frågor som väcktes. Varför byggdes det? Och HUR? SÄG MIG HUUUR!?  Som vår guide sade, så blir man lika fascinerad varje gång man kommer dit, vilket jag kan förstå. Vi spenderade över en timme på att bara gå runt och titta på de stora stenarna och lyssna på information om dem. Det är något som är så himla mystiskt med monumentet att man inte kan slita sig ifrån det. 

 

Stonehenge byggdes för närmare 5000 år sedan på bronsåldern och är gjort av sandsten. De tyngsta blocken väger mellan 40-50 ton styck. De är släpade ända bortifrån Wales, 40 mil från platsen de står på!! Så säg mig, hur FAN kunde människor från den tiden få de här tunga blocken på plats?!? Det sägs att det krävdes ungefär 600 man på ett block, men att folk dog med jämna mellanrum i transporten av dessa. Så många hundra krävdes för att resa monumentet. Såklart är det inte lika mäktigt att kolla på en bild som att se det med egna ögon, men så här såg det i alla fall ut!

Igår fanns inget internet på hotellet, men frukta icket! Jag har redan förberett gårdagens inlägg. ;)

 

Innan dagen ens börjat, närmare bestämt klockan 4 på morgonen, blev vi väckta av brandlarmet. Yrvaket klädde vi på oss och gick ut i den kalla morgonen. Efter en halvtimme fick vi gå tillbaka till våra rum, och ingen brand hade utlöst larmet utan det hade bara blivit något fel. Den riktiga morgonen började sedan runt nio efter att vi fått i oss frukost och satt oss i bussarna redo för dagens utflykter! Idag hade vi egentligen bara ett stopp, och det var Bath! Även kallat Romans Bath då stora delar av stan byggdes upp av romarna, däribland stadens gamla badhus! Allt vatten i badhuset kommer från en varmvattenkälla som hela staden är uppbyggd kring och som också förser hela Baths befolkning med vatten. Närmare bestämt 1,1 miljoner liter vatten sprutar denna varmvattenkälla upp per dygn! Det var helt fantastiskt att se, och det fanns även mycket gamla stenruiner, skelett och redskap bevarade från den här tiden.

 

Efter ett besök i badhuset gick vi på stadsvandring ledd av vår guide. Vi fick se massa vackra hus som förr i tiden delade in folket i olika klasser. Det var en otroligt fin stad som dessutom går under UNESCO:s världsarvslista! Vi spenderade i princip hela dagen där med lunch, shopping och sightseeing.

 

Eftersom vårt hotell ligger precis vid utkanten av Bristol körde vi igenom stan och fick mest se allt från bussen, men hann även med några korta stopp! Bland annat fick vi se bron Clifton Suspension Bridge som när den blev färdig runt 1870 var en av världens längsta broar. Även om vi inte fick se mycket, så märktes det att Bristol är en väldigt fin stad. Var man än vände huvudet såg man något intressant. Definitivt en stad jag skulle vilja se närmare på nästa gång jag besöker England! Med ett kort träningspass innan buffé till middag och lite Midsomer Murders på tv så avslutar vi dag fem.