Snart är det april. Det har gått 6 veckor sedan jag skrev något vettigt. Istället för att lufta alla tankar och hänga upp dem på tork har jag snarare pressat in allt i en liten vrå och låtit dem snurra runt som i en torktumlare. Runt runt. Ibland blir jag klokare, ibland går det inte ihop alls. Ja, faktiskt så är det som att sitta i mitten på en gungbräda och luta lite åt olika håll men aldrig så att den slår i marken. Många metaforer här men det är väl så dansarhjärnan fungerar. Samtidigt som jag vill pausa hela livet vill jag att det bara ska vara förbi. Och det får mig att tänka; ska det verkligen vara såhär svårt? Det är massa prat som kommer flygande men jag vet inte riktigt om det gör någon skillnad. Det känns som att det mesta bara glider av faktiskt. Ja, så känns det just nu.