Tjänare bloggeeeen! I know, det var sjukt sjuuukt längesen jag skrev ett inlägg! Men idag kände jag att det var dags. Ibland när jag känner att "det här skulle jag vilja skriva ner", så glömmer jag liksom bort att jag har bloggen som att perfekt forum. Så alternativet som finns är Facebook, men där känner jag verkligen inte att jag vill spilla ut alla mina filosofiska tankar. Dels för att jag inte har behovet av att "ALLA MÅSTE LÄSA DETTA", men det som också gör det ironiskt är att typ ingen ändå ser det om jag skulle vilja p.g.a. Facebooks upplägg av flöde. Så tankarna mynnar oftast bara ut och försvinner.

 

Åter till idag! På onsdagar så har jag börjat ha danslektioner som elevens val i Vindeln. Det är en jättehärlig grupp, även om vi bara precis haft vår andra lektion än så länge. Att köra från jobbet till skolan i Vindeln tar ungefär 50 minuter, och idag kändes det som ren och skär terapi. Vädret var fantastiskt! Solen strålade ut över ängarna, skogarna sträckte sig så långt man kunde se med sina frosttäckta grenar. Det glittrade på dom små stugorna och hustaken. Och på var och varannan sida låg sjöar spegelblanka och friska. Ett leende sprack upp på mina läppar och jag satt en lång stund och bara sög in atmosfären, andades och viskade "wooow" för mig själv. Ja, jag älskar fan Norrland. Inte alltid, men oftast.

 

Over and out.

Igår var en riktig skitdag... Vaknar supertrött, det har snöat i Umeå igen, och söndagens sju klasser väntar för dörren. Jag kommer till dansskolan, öppnar datorn, och den är död?? Jag slår på, men den fastnar i någon bisarr omstartningsloop och vägrar att fungera. HEPP! Tänker jag. Jag får väl undervisa med musik från mobilen istället då och ringa teknisk support på lunchrasten. Det är trots allt sista lektionerna på pyttedansen för terminen och näst sista dagen innan 1,5 veckas påskledighet så det är bara att härda och samla upp energi från eleverna.

 

När första pyttedanslektionen väl ska starta så inser jag att jag har massa musikfiler på datorn som behövs för lektionen men som inte finns på mobilen. Så jag får helt enkelt kasta om planeringen och improvisera lite, vilket jag är otroligt bra på om jag får säga det själv (vilket gör mig så övertygad om att det här jobbet är helt rätt för mig). Så det gick trots allt bra.

 

Fem lektioner senare är det lunch. Jag ringer support. Efter 40 minuters försök med det ena och det andra har datorn fortfarande inte kommit till rätta och jag måste återgå till mina sista två klasser för dagen. Mobilen börjar också få dåligt med batteri, och utan några anteckningar att titta på måste jag försöka dra fram lektionens planering rakt från minnet. Första lektionen går bra. Andra lektionen känns det som att jag är mentalt drained, och så även batteriet på min mobil. TUR att jag kunde låna en av mina elevers mobil att spela musik från. Det hade annars varit otroligt jobbigt att undervisa en hel timme utan musik (vilket jag lyckats plåga mig igenom en gång, tro mig, inte kul). Utan anteckningar blev det dock en väldigt tafatt halvtimme av att försöka lära ut det sista av koreografin till föreställningen. 

 

Väl hemma, har en mugg gått sönder. Senare på kvällen går även ett fat sönder. Jag tänker "Vad är det med den här jävla dagen?" Och för första gången på över en månad går jag och lägger mig innan midnatt för att jag känner att det inte är värt att vara vaken på den här skitdagen längre.

 

Jag lämnade in datorn idag, och det skulle ta cirka två veckor att få tillbaka den. Tur i alla fall att jag har försäkring som fortfarande gäller, och att jag är ledig från jobbet. Så att datorn la ner precis nu var väl ändå ganska lägligt. Nu väntar jag bara på att varmvattnet ska gå igång igen så att jag kan duscha och förhoppningsvis få en trevligare kväll än jag hade igår. Men man ska väl inte klaga, jag lever i alla fall.

Nu sitter jag på tåget på väg till Karlstad för att hälsa på Max, fira nyår och få vara ledig några dagar innan nästa termin på dansskolan drar igång. Igår jobbade jag min sista dag på restaurangen. Förmodligen inte min sista dag ever, men på länge i alla fall. Jag har tänkt mycket på en grej de senaste dagarna, nämligen stressen. Som uppstår i olika situationer och yttrar sig på olika sätt. På restaurangen kan det vara rätt stressigt stundvis och det gäller då att hitta ett slags inre lugn även om tempot i kroppen är högt. Ibland kan man känna av sin egen energi i mötet med kunder, och märker då att man måste sakta ner lite. Precis som på dansskolan så gäller det att se alla, lyssna på vad alla har att säga oavsett hur stressigt det är. Jag har märkt att den här krocken blir extra tydlig när man möter äldre människor som ska komma och äta. Det är som att den äldre generationen har ett helt annat lugn, kanske helt enkelt för att de är gamla, men förmodligen också för att de inte är uppväxta med dagens stressiga vardag. I mötet med de gamla, likaså med barn, tvingar de in en i ett läge av att växla ner och vara i nuet. Väldigt skönt tycker jag!

 

Sen har jag också tänkt på det här med att jobba väldigt mycket men ändå hinna ha ett liv, hur gör folk? Eller är jobbet kanske deras liv? Den här veckan har jag jobbat tre dagar i rad på restaurangen, vilket innebär att jag varit hemifrån i ungefär 11 timmar varje dag. Sen när jag kommer hem så måste jag äta middag för att sedan sitta och samla kraft för att orka duscha. Och när jag kommer ut ur duschen har klockan hunnit bli typ elva, halv tolv? Och då ska jag sen diska och betala räkningar och dona med det ena och det andra som jag inte hunnit göra. Och då var klockan vips halv 2... Jamen, då hinner jag ju inte göra något innan jobbet imorgon heller för jag måste ju sova så länge jag kan så jag är pigg. Fucking ond cirkel. Jag blir så frustrerad av tiden ibland. Också väldigt stressad för jag vill så gärna lägga mig tidigt, men då hinner jag ju inte gör nånting? Och när jag väl är ledig så gör jag inte så mycket ändå för att jag är så trött från de dagar jag jobbat och sovit alldeles för lite. Så ni förstår, listan på "saker att göra när jag är ledig" blir liksom aldrig kortare. Jag har så många tidningar som ligger på hög som bara väntar på att bli lästa. För jag älskar ju det, att läsa tidningen på morgonen till frukost, men det hinns aldrig med.

 

En annan typ av stress, som jag nog pratat om förut, är det här med att vara uppkopplad hela tiden. Det har myntats ett nytt ord om ni inte hört det än; FOMO - Fear Of Missing Out. Vilket gör att man jämt måste ha koll på allas liv på Snapchat, Instagram, Facebook, Twitter etc. Jag kan känna/ha/uppleva FOMO ibland, jag erkänner det, och med jämna mellanrum kolla Instagram-flödet under en dag. För några år sedan hade jag också Snapchat, men jag raderade mitt konto för att stressen blev för stor för mig. Jag kunde inte hålla koll på allt och fick inget gjort så det bästa var att bara skita i det. Och nu i efterhand så inser jag att jag inte bryr mig om någon postar en bild på en cool bil, sin söta bebis, en hund som leker med svansen eller en ful selfie. (Fast oftast är det inte ens så värda saker) I. Don't. Give. An. Actual. Fuck. På restaurangen igår var det ett bord med tre medelålders människor och en ung tjej i gymnasieåldern. Varje gång jag gick förbi deras bord satt den här tjejen med sin mobil. Varje gång. Aldrig såg jag henne delaktig i konversationen. Kanske kände hon också FOMO? Kanske är det bara den unga generationen som har blivit såhär, vilket då blir extra tydligt när två generationer möts. Jag visste inte riktigt vem jag skulle tycka mest om; tjejen som inte verkade kunna slita sig från sin skärm eller de vuxna som umgicks med någon som egentligen inte var där.

 

Med dessa ord signar jag ut, ni hittar mig på Instagram tills jag kommer tillbaka igen! Adios! Och btw, Gott Nytt År!

Hallååå i stugorna! Alltså sweet baby Jesus vad det varit dåligt med uppdatering här... Men jag måste faktiskt erkänna att jag kommit av mig lite med bloggandet, jag känner inte riktigt samma behov längre! Men med det sagt så ska jag inte sluta blogga, än i alla fall! Eftersom det ändå bara är människor jag känner som känner till mitt liv som läser (antar jag?) så känner jag inte direkt att jag behöver göra en uppdatering om vad som hänt de senaste två månderna i mitt liv, för det orkar jag inte heller, ha!

 

Jag kände mest att jag ville uppdatera för att berätta lite om mina dansgrupper på dansskolan. Hur fantastiskt givande det är att jobba med barn. Visserligen väldigt krävande också, eftersom man alltid måste ge så mycket energi, vara på alerten, se alla, komma ihåg alla övningar (och allas namn för den delen) och samtidigt vara pedagogisk och gå in i en lärarroll. Är du trött en dag kan du inte visa det, för då smittar den energin av sig. En kanske sätter sig och inte vill vara med, en annan börjar springa runt och skrika, en tredje gråter efter en förälder. Nej. Det gäller att alltid hålla andan uppe. På lördagar och söndagar då jag har som flest klasser kommer jag alltid hem och tar en powernap på soffan om jag har tid, för jag är så otroligt trött. Men vet ni vad? Det är så jävla värt det. Bara idag har jag fått så mycket kärlek, komplimanger och skratt, för att inte tala om att jag ser barnens utveckling, hur de växer i dansen och som personer. Ett barn sprang fram helt spontant på lektionen idag och ville ha en kram. En annan kommenterade att den tyckte jag hade fin sångröst medan en tredje, som tidigare gånger varit lite av en "cool kid" och trotsig, tydligt såg upp till mig under lektionen idag och kom och kramade mig den med. Och idag såg jag vilka framsteg min balettgrupp gjort, på bara fyra veckor. Jag ville bara pausa tiden och omfamna stunden där de stod vid stången med typ årets koncentration. Visst, så blir det mycket tillsägningar och hyschanden emellanåt, men det är de små guldkornen som man ser tillbaka på när man undervisat färdigt för dagen.

 

Snart ska jag och Max cykla ner på stan och se skräckfilm på bio. Förstår inte riktigt varför jag usätter mig själv för det här, men oh well! Vi hörs väl om några veckor igen då, om inte tidigare!

Hej igen! Det tog mig ungefär en vecka att börja flyttpacka. Inte för att jag direkt känner för att jag har tid att bara hänga runt, utan mest för att jag inte ärligt talat vet var tiden tar vägen! Vips så är det kväll. Som nu! Whattafaack liksom. Packat typ... en halv kartong idag. Jag är otroligt spänd på att flytta dock, jag tycker det ska bli jättekul och jag är faktiskt redo att lämna Karlstad. Även om jag också tycker det är otroligt sorligt förstås, och läskigt för den delen, att börja på ett helt nytt kapitel.

 

Apropå nytt kapitel, så önskar jag ibland att jag kunde dela upp mig själv i två personer som kunde gå åt varsitt håll. Å ena sidan vill jag bara dansa hela mitt liv. Dansa, dansa, dansa, dansa! Resten av livet! Gå på massa olika dansutbildningar och dansa mig jorden runt. Tills min kropp inte klarar mer. Å andra sidan har jag min barndomsdröm - veterinär. Som är en 5,5 år lång utbildning. Fem och ett halvt år av slit, stillasittande plugg, minimal fritid och höga CSN-lån. Om jag ens klarar utbildningen. Men belöningen att få jobba och hjälpa djur, kanske över hela världen, kommer nog att vara värt det. Nackdelen är dock att efter jag studerat så kommer mitt unga vuxna liv att vara slut. Kommer jag verkligen ha hunnit göra allt jag vill innan det?

 

Igårnatt satt jag och tittade upp på himlen. Andades in kvällsluften. Solen var på väg upp, det syntes på himlen som börjat ljusna på ena sidan, och molnen som skiftade i olika blågråa nyanser. Flöt sakta förbi. Vi såg nyligen filmen Pocahontas, en av mina Disneyfavoriter. Som har så mycket fina budskap. Värna om djur, natur och din nästa. Vi är alla medmänniskor och ska leva i symbios med planeten. Mitt i det här kunde jag inte låta bli att fälla en tår. Så mycket som gått och fortfarande går i spillo på grund av människans dumhet och girighet. Jag började tänka på hur vacker vår planet är och hur hemska vi människor är. Djur som utplånas. Sopor som samlas i hög på hög i fattiga länder, som måste ta vår skit bara för att vi har råd att dumpa dem någon annanstans och för att "de ändå redan har det dåligt, så varför ska vi få det sämre?". Krig, mord, mobbing, våldtäkt. Världen är en hemsk plats. Det är klart att man vill blunda. Och ibland måste man det, skulle vi annars fortsätta att skaffa barn om vi alltid tittade? Ibland måste man blunda för sin egen sundhet. Men ibland kan det också vara bra att titta, för man ska inte vara naiv. Man ska se världen för vad den är. Kanske gråta en skvätt. För det är först när man ser felen som man kan göra något åt dem. Men man ska heller inte glömma bort att alltid se det goda i människor, det gör jag. Ibland händer det att jag förlorar på det, men oftast får jag mycket tillbaka.

HÄJ! De senaste två veckorna har jag jobbat på dansläger och det har varit både roligt och givande samtidigt som det också varit en otrolig prövning, både av mig som person och i min pedagogroll. En utmärkt erfarenhet att ha med sig helt enkelt! Jag har också märkt att det här jobbet passar mig väldigt bra, för jag har fått vara kreativ och utmanat mig att komma på nya lekar och övningar varje dag. Ibland har jag improviserat arslet av mig när jag märkt att det varit mycket tid över eller om jag ser att de behöver träna på något. Och det har gått hur bra som helst!

 

Under de här två veckorna har jag skrikit rätt mycket, både av negativa och positiva skäl, och både på och utanför jobbet. Det är först nu, två dagar efter min sista jobbdag som halsen börjar bli återställd. Känns inte sådär superbra och jag ska ha det här jobbet i 40 år till. Så att använda rösten rätt är nog något jag får träna på. Under första veckan hade jag en grupp med 6-8-åringar under förmiddagen och en annan grupp med 8-10-åringar under eftermiddagen. Skillnaderna på koncentrationsnivån och "lydnaden" de två grupperna emellan har varit mer märkbar än jag trodde och det blev inte bättre av att en kille i den yngre gruppen alltid skulle synas, höras och göra precis tvärtom, alternativt alltid gå för långt och störa alla andra. Under andra veckan var det en grupp med 11-15-åringar och det blev betydligt mer lätthanterligt. Det är första gången jag undervisar lite äldre elever och om jag fick välja skulle jag nog hålla mig till det. De hänger med på ett helt annat sätt och vill faktiskt dansa! Det låter konstigt, men de yngre eleverna vill leka istället och tycker oftast att koreografierna och det som är "dansigt" är det tråkigaste. Under veckans slut har alla elever fått diplom och blivit bjudna på Piggelin, en succée!

 

Under veckan som varit har också bästa bror och hans tjej hälsat på! Vi har bland annat besökt Putte I Parken, ätit god mat (premiärtur på KFC!!) och spelat biljard. Dagarna gick alldeles för snabbt och sen flög de iväg igen.

 

Nu i helgen så är jag och Max hos hans mamma ute på landet. Det känns skönt att fortsätta på ledigheten några veckor till. Nackdelen är ju att man blir uppäten av mygg när man är här ute, som tycks ploppa upp från ingenstans och massattackera likt Walking Dead-zombies. När vi kommer hem igen är det bara till att börja flyttpacka, för om mindre än tre veckor bär det av mot Umeå! Skål på den!

Nämen hallå! Är ni här!? Jag måste dela med mig av ett scenario som jag tror att de flesta studenter känner igen. När man har plugg att göra kan rummet se ut på två olika sätt - superrent för att man städar istället för att plugga, eller grovt ostädat för att man pluggar. I mitt fall har det varit det sistnämnda, men idag så har jag för första gången på typ sex veckor ÄNTLIGEN städat! Det känns så sjukt bra. Men jag städar också för att jag måste plugga egentligen... hehe. Jag har bara EN uppgift kvar innan jag kan hämta ut min examen! FATTA hur nära det är!? Men eftersom jag redan tagit ledigt (farligt) så pallar jag verkligen inte börja med den och har avstått från något som helst skolarbete de senaste fem dagarna. Men imorgon ska jag börja, och förhoppningsvis blir den klar innan veckan är slut.

 

Förra veckan redovisade jag mitt examensarbete, vi hade avslutningsmiddag med klassen och lärarna och utspark tillsammans med dans60 anordnat av ettorna! I lördags var några av oss dessutom med och dansade som bakgrundsdansare till en artist som var med och tävlade i Svensktoppen nästa. Han vann tyvärr inte, men det var grymt kul att vara med! Vi gick sen ut och tog helg med drinkar på O'learys. Veckan avslutades med att jag höll en lockingklass för Max, Sabina och Rikard och sedan hade jag, Max och Sabina picknick i solen utanför skolan. Det har verkligen varit en jättefin vecka, den bästa på länge! ♥

 

P.S. I höst flyttar jag tillbaka till Umeå igen för JAG HAR FÅTT LÄGENHET!! D.S.

Igår hölls den årliga campusfesten - den där stora utomhusfesten som alltid spårar ni vet! Vi började dagen med att jag, Frida, Saga och Sofie från klassen visade upp en koreografi på Dansexpo på Stora Torget. Jag gick sen och fikade med Max innan jag åkte hem och började göra mig i ordning. Kvällen spenderade vi hos Saga där vi drack drinkar, lagade en delicious vegpaj, spelade kort, skrattade och pratade. Sen bar det av mot Festen med stort F! Tyvärr hade vi inte så tur med vädret, men folk var partysugna ändå! Vi dansade i typ tre timmar så vi blev helt dyngsvettiga, vilket gjorde att duggregnet mest kändes skönt. Jag träffade så mycket härligt folk och att bara få dansa loss är verkligen något av det roligaste som finns. Så idag är benen lite möra. Men ingen vila. En halv pizza senare i sällskap med några korridorsvänner och Rush Hour så var jag sen på skolan och planerade inför en klass som jag ska hålla på tisdag. Kvällen spenderade vi sedan, samma crew som igår, på dansföreställning. Så. BRA. Var tvungen att hålla mig från att gråta flera gånger.

 

Förra helgen var inte mycket sämre den! Utan spenderades i Stockholmo på inget mindre än Eurovision (genrepet dock men det behöver vi inte bry oss om)! Det var verkligen sjukt fab, nu kan jag checka av det på min bucketlist! Inte för att jag har en sån, men om jag hade haft en. Jag fick också tillfälle att spendera lite quality time med min fina kusin! 

 

Nu ska jag i alla fall njuta av andra halvan av min pizza och se på Sveriges yngsta Mästerkock på min sprillans nya dator! Sen kanske det blir lite plugg, för sen är jag slut som människa för idag. Tack o heeej!

NÄMEN HEJ! Jag kände att det var dags att damma av bloggsidorna lite härinne. På sistone har jag inte riktigt varit i något bloggmode. Jag har inte ens tänkt så mycket på bloggen, dels beror det väl på att jag helt enkelt inte haft så mycket tid. Helt ärligt så minns jag inte ens hur det känns att vara ledig och inte behöva ha något att plugga på som ligger och gnager på en hela tiden. Dels så har jag väl inte riktigt känt att jag behövt lufta något.

 

Just nu är jag mitt uppe i uppsatsskrivande. Den ska vara inne på måndag och jag inser att en dag går rätt fort. Stressen kommer i vågor, ibland typ så man hyperventilerar och ibland är jag hur lugn som helst. Däremot märks det mer fysiskt; sjukt trött, småförkyld och har mensat en vecka längre än vanligt.

 

Förra helgen hade jag i alla fall födelsedagsfest och det blev verkligen hur bra som helst! Precis som jag sett det i mitt huvud och planerat sen några månader tillbaka. Jag tycker att det var värt att offra några timmars uppsatsskrivande för det. Verkligen en av de finaste kvällarna i mitt liv! Nu ska jag låsa in mig resten av dagen och plugga, hejdåååå!

Nu är det fredag och här har jag knäppt en vanilla coke! Jag har väl pluggat en sisådär 8 timmar idag, BARA på min uppsats. Jag har fortfarande en hel del annat att göra, som t.ex. att planera inför praktiken som börjar om bara 10 dagar! GAAH! Är nervös och sjukt peppad på samma gång! Jag kommer att vara i Umeå på dansskolan som jag gått på under hela min uppväxt! Är verkligen så himla tacksam att dom ville ta emot mig, det känns helt bisarrt. Trodde ju aldrig i mitt liv för 10 år sedan att jag skulle stå och undervisa där liksom, inte ens för 5 år sedan, inte ens 2!

 

Jag inser nu att det var väldigt längesen jag skrev sist och det har hänt en hel del. Bland annat under denna månad så har jag opererat bort halsmandlarna, haft massa examinationer i skolan, hållit min första riktiga improvisationsklass inför min uppsats, jobbat med mina goa barngrupper, haft trevliga hemma- och utekvällar, varit på mitt kusinbarns dop i Örebro och sovit alldeles för lite (som vanligt). Jag vill också passa på att skriva en grej från i veckan! I måndags när jag hade mina dansgrupper så insåg jag hur kul det är att undervisa. Att se barnens reaktioner och se dom växa genom dans är en fantastisk känsla. I den äldre gruppen jag har finns det två tjejer som är väldigt blyga. Den ena var inte ens med under lektionen och satt vid sidan och tittade. Den andra var väldigt blyg och var med men dansade inte så mycket. Till en övning lyckades jag uppmuntra den blyga flickan till att göra en rörelse helt själv medan resten av klassen tittade på! Fantastiskt! Och sen var hon precis lika deltagande som alla andra efter det. Den andra tjejen som inte deltagit alls uppmuntrade jag hela tiden till att hoppa in när hon kände för det, och baske mig så gjorde hon det till slut, och det gick hur bra som helst! Jag kan nämna att sist dessa två skulle vara med så storgrät de och hängde på sina mammor och lämnade salen båda två efter bara några minuter. Men se nu!

I den yngre gruppen så var det i måndags en pojke som började gråta för att han inte hade någon rockring att stå i. Då var det två, eller kanske till och med tre andra flickor som erbjöd sina rockringar till pojken! Dom var så himla snälla och omtänksamma så jag ville gråta typ. Barn på 4-5 år liksom... Det finns hopp för mänskligheten. När vi ändå är inne på blödiga ämnen så känns det så himla sorgligt att vår klass ska skiljas snart. Det känns som att det är så himla bra stämning i klassen och jag mår typ dåligt av att tänka på hur mycket vi hade kunnat göra ihop som aldrig blev eller kommer att bli av. Mår också dåligt över att jag typ aldrig i mitt liv igen kommer att få dansa såhär mycket som vi gör nu. Jag behöver dans! Det är en del av mig, av mitt liv! Man får nog se till att hitta vägar... Nåväl, glad påsk på er! Imorgon är jag bortbjuden på påskmiddag, ska bli mysigt!

Hej igen! Den här helgen har varit så jääkla rolig! (Ja, jag vet att det är onsdag idag men har inte tagit mig tid till att skriva.) I fredags så festade jag med några kompisar som jag träffar väldigt sällan. Vi hade en jätterolig förfest (blatteparty ftw) och drog sedan ut på Koriander och dansade till stängning, är så nöjd över att det var bra musik för en gångs skull! Även om det låter lite töntigt så var det verkligen kul att fräscha upp sig, bli lite full och få släppa loss på dansgolvet.

På lördagen så handlade jag och förberedde inför söndagen hela kvällen, till långt in på småtimmarna faktiskt, men det var det värt! För resultatet blev verkligen supermysigt! ♥ Det blev bland annat oljemassage, inomhuspicknick och gulliga presenter. Förmodligen det finaste Alla Hjärtans Dag-firandet jag någonsin haft!

 

Just nu sitter jag och försöker klura ut vad jag ska skriva till mitt examensarbete. Jag har några idéer men inget känns särskilt genomtänkt. Förslag mottages tacksamt! PM:et ska vara inne om 3 veckor och då ska jag ha skrivit 3-5 sidor. SUCK.

 

Sitter hellre och drömmer mig bort med den här bilden från i söndags istället.

...såhär inpå Alla Hjärtans Dag!

WAH-PAH! Här är jag! I helgen var det så jäkla fett alltså! På lördagen så frossade några av oss i korridoren på räkor och hade det mysigt. Vi spelade spel och plump och Max joinade efter ett tag innan vi drog ut på Tempel för att se Ison och Fille! Tänka sig att dom kom hit, till (lilla) Karlstad! Jag minns första gången jag och Lisa såg dom på Kulturnatta i Umeå för flera år sen, i högstadiet, när jag knappt visste vilka de var. Vi stod och diggade med alla andra förortskids. Och precis så var det nu också, och det var så jäkla bra! Man stod så nära att man typ hade kunnat slicka Ison i pannan... okey, lite överdrivet. Men NÄRA stod vi! Jag älskar känslan på hiphop-konserter. Alla har typ en tyst connection. Jag vet dock inte om det fanns så många överdrivet stora fans där den kvällen förutom jag typ, för när man sen fick ta bild med dom (ÖÖÖH, COOLT ELLER?!) så var kön inte särskilt lång.

 

På söndagen så bakade jag, Sofie och Joanna egna glutenfria semlor i korridoren och spelade lite kort! Sen på kvällen så var jag och Max iväg och spelade ännu mer kort och fikade med några kompisar, vilket var jättetrevligt!

 

I måndags så hade jag första lektionen med mina två nya barndansgrupper! Det var verkligen jättespännande och grupperna är helt fulla. Barnen i dansmix-gruppen var så himla duktiga så jag blev helt inspirerad till att planera in massa saker och lära dom så mycket som möjligt! Jag accepterade också att utöka gruppen från 12 till 15 så att de i kö också får chans att dansa. Salen är i minsta laget, men jag tänkte hellre att alla får vara med men att det kanske blir lite trångt på vissa moment. Jag relaterade till hur det var när jag var liten och hur förkrossad jag skulle blivit om jag inte fått börja dansa. Tack mamma och pappa för att ni satte mig på dansskola!

 

I allmänhet så har vi grymt mycket i skolan, men det är så mycket och så få lektioner just nu så jag känner inte riktigt pressen och vet heller inte riktigt var jag ska börja... Så det slutar med att jag inte gör något skolrelaterat alls. Idag var jag t.ex. på möte med min studentförening i två timmar istället för att kopiera upp litteratur till ett seminarium och läsa på det. Nåväl! Här är lite bilder från i lördags!