Hellöw alla! Jag ber om ursäkt för en otroligt dålig uppdatering från min sida. Jag har (precis som de flesta andra av er förmodar jag) gått på lov, och antingen så kan man då tänka att jag inte skriver för att det händer alldeles för mycket eller absolut inget alls. Jag skulle vilja säga en blandning av de båda. Den främsta anledningen till att jag avstått från skrivandet dock är egentligen att jag knappt ens kommit på tanken att skriva. Förrän någon dag sedan. Och då skämdes jag lite. Sedan kom jag att tänka på en liten del av en diskussion som jag hörde på radion häromdagen som istället fick mig att tänka efter.

 

Enligt det jag hörde på radion så ska den genomsnittliga svensken titta på mobilen uppemot 180 gånger per dag! Jag själv använder mobilen väldigt flitigt och kan mycket väl tänka mig att detta stämmer. För mobilen är inte längre bara till för kommunikation, utan är nuförtiden mer till som ett tidsfördriv. För nuförtiden ska ju allt gå undan; tid är pengar. Varenda sekund du inte har något att göra, så plockar du upp mobilen. Att sitta på bussen och bara kolla ut genom fönstret är nästintill omöjligt verkar det som, när man vet vad som kan ligga och lura i mobilen minuten efter man sist tittade på den. Och för att inte tala om att gå och pilla på mobilen samtidigt. Vad är det inom oss, som känner så stort behov av att svara PRECIS nu, denna sekund, som någon skrev till en? Varför inte vänta tills du anlänt någonstans och ge dig verklig tid till att svara? Nej, det går inte. För här ska så mycket som möjligt hinnas med på så kort tid som möjligt. Det är en märklig värld vi hamnat i, när man tänker efter. För när man själv lyckas lyfta blicken från sin lilla mobilskärm så ser man hur fruktansvärt märkligt det ser ut att i princip alla är upptagna med att plicka eller ringa med sina små apparater. När blev människan så himla upptagen?

 

På radion diskuterades det om det vilda användandet av mobilerna. Har det gått överstyr? Det är väl ett ganska hett ämne överallt egentligen. Det finns så många olika frågor och så många olika svar. Nuförtiden måste man alltid dokumentera allt man gör för att upplysa andra. Det handlar alltid så mycket om att marknadsföra sig själv. Det gäller att lägga upp maten perfekt eller lägga på det mest passande filtret på bilden för att få flest människor att gilla den. Det är det hela cyberlivet går ut på. Likes. Och jag är en av dem människorna. Men tack vare min pojkvän som uppmärksammade denna löjliga överanvändning har jag börjat tänka efter. Jag tar såå mycket bilder. Jag tänkte först att det hörde ihop med mitt genuina fotointresse, men inser mer och mer att många bilder bara är till för att visa upp för andra. Men jag då? Varför ska inte jag själv kunna få njuta av stunden mer än någon som inte är där?

 

Det är ju dock alltid skillnad på folk och folk. Olika nivåer av behov att tillkalla någons uppmärksamhet. Olika sätt att marknadsföra sig på. Jag ser bloggen som ett fritt andrum för mig att skriva i. Det betyder ju dock inte att det bara är till för mig, utan jag blir faktiskt hemskt glad av att höra att både den ena och den andra kikar in här ibland. Men återigen, så kommer man fram till hur och vad man väljer att dela med sig av. Jag har helt enkelt inte skrivit för att jag valt att fokusera mer på att vara i nuet, och inte bry mig så mycket om att alla andra alltid måste veta vad jag gör. Så håll till godo med uppdateringarna och tänk efter hur mycket tid du lägger ned på att marknadsföra dig själv istället för att bara vara dig själv!