Imorse hade vi en stretchklass med vår balettlärare som vi under våren själva ska försöka införa två gånger i veckan för att bli mjuka och härligt viga. Vi stretchade i 90 minuter, och i stort sett innefattade det grodstretch på rygg, splitstretch och spagatstretch. Vi fick jobba två och två så att man kunde hjälpa varandra att pressa. Det kanske inte låter så jobbigt, men man blev SVETTIG. Både av att stretcha och bli stretchad. Hela salen låg och flåsade och stönade tillsammans av smärta. Vissa grejer var så otrooligt smärtsamma att jag bara låg och skrattade för att jag inte riktigt visste var jag skulle ta vägen. Vår lärare brukar beskriva det som att på en skala 1-10, där 10 är så smärtsamt att man gråter, så ska vi alltid försöka stretcha upp till en nia på smärtskalan. Och det gjorde jag banne mig idag, för det var inte långt ifrån tårar alltså... Men hur smärtsamt det än är, så är det i slutändan väldigt skönt, egentligen.

 

Vi stretchade så hårt att musklerna är helt ömma nu. Nästan som att vi framkallade träningsvärk. Allt var som spaghetti när lektionen var slut, och under eftermiddagens barndanspedagogik så var det ingen som orkade göra några större ansträgningar direkt. Jobbigt att ta sig upp från golvet, jobbigt att ta sig ned, jobbigt att sitta, jobbigt att stå.... Ja. Vi kommer att vara lite stela i några dagar framöver, men när vi väl kommer igång på riktigt, då kommer det hända grejer!

 

Nu är jag så förbannat trött, musklerna har fått ta ordentligt med stryk idag. Höll på att somna redan vid sju, så det är nog dags att lägga mig nu, tro det eller ej. Godnatt på er! Håller tummarna att jag inte vaknar av den där jeefla grävmaskinen imorgon igen.