Mot Stockholm, och vidare (till Karlstad då alltså...)!! Nu har jag packat, knökt in, stoppat alla flytande saker i så små förpackningar som möjligt, håller tummarna att jag har fått med allt och ler lite förväntansfullt för mig själv. TÄNK OM jag klarar det. Och gör jag inte det så har jag försökt. Då var det i alla fall en rolig upplevelse. Och inte minst lärorik.

 

I lördags efter jobbet så var jag och Andrea på en huvudbonadsfest. I gotta say, det var jäkligt roligt, även om vi kom sisådär tre timmar efter att den börjat. Men vad gör det när man har minst lika roligt egentligen? Dessutom så hade vi fått hetsa på lite för att "komma ikapp" de andra festprissarna, vilket nästan bara blev roligare. För huxflux skulle vi på bussen och sen var vi där. Det första vi gjorde var att gå in på toaletten, och vi hade inte ens vistats i lägenheten i mer än fem minuter så rev jag sönder ett av de få hela par strumpbyxor jag har. Oh well.

 

Det var en salig blandning med folk från hela landet, och lägenheten var ju bara to die for. HUR FINT INRETT SOM HELST. Det slutade senare med att jag och Andrea promenerade hem för att hinna nyktra till. Och för att vi hade missat sista bussen med flit. Kallt. Men då fick man känna att man lever. Ibland är livet gött. Även om man knappt sover något alls och ska jobba hela dagen efter.

 

Näe, nu ska jag kolla på en Seinfeld, och sen så blir det till att sova! Här bjuder jag på en lite festlig bild från i lördags. Notera att min huvudbonad var en fez, och det som ska föreställa en cowboyhatt är Andreas solhatt som blivit omformad. Om ni tittar noga ser ni också mina trasiga strumpbyxor. Over and out.