Håhå, jaja! Idag har det hänt mycket. Inte i den bemärkelsen att jag fått mycket gjort, utan det har mest bara varit mycket rörelse. Och dessutom har jag i stort sett fått fira min födelsedag igen. Jag säger då inte nej till det!

 

Dagen började med att jag vandrade iväg och hämtade min födelsedagspresent som Sandra skickat. Tadaaaa! Så otroligt fina! (Tack, fina du!)

Senare cyklade jag iväg på Coop för att köpa Spotify Premium som jag fått i födelsedagspresent av papi (TACK!). Nu ska jag lyssna tills öronen blöder, om jag får någon bukt på det hela d.v.s.

Sedan cyklade jag vidare och mötte upp moder min på InterSport för att välja ut nya arbetsskor som en del av hennes present (tack igen, mamma!). Jag passade även på att investera i en longboard (hur fett?) till mig själv eftersom jag för många år sedan lovade future me att köpa en när jag fått en ordentlig inkomst. Så vafan, ibland måste man väl testa lite nya saker? Det är ju nu det gäller!

Nåväl, för att komma till hela historians poäng. När vi väl stod i kassan och hade packat på oss både det ena och det andra och med plånboken i högsta högg...så fanns det först inga pengar på det ena koret. Så då fick jag glida in och rädda dagen som den multimiljonär jag är (not). Men...mitt kort var borta. Så då fick vi lämna alla grejer och åka hem och leta. Där vi vände upp- och ner på madrasser, täcken och lakan, rotade i papperskorgar, vände ut- och in på handväskor och egentligen bara gjorde hela huset ännu stökigare. TILL SLUT, när jag börjat överväga om jag kanske skulle vara tvungen att spärra kortet, så hittas det, logiskt nog, bredvid skrivaren som jag använde sent igår natt för att skriva ut hotellbokningen, där jag i samma veva använt kortet. Lilla pedanten i mig hann väl dö en smula, men nu är ju allt i sin ordning igen som tur är. Efter det gick vi ut och avnjöt en wunderbar måltid på Gandhi. Slutet gott, allting gott!