Förra veckan kom jag till Karlstad igen för att fixa lite med mitt rum, prata med skolan och träffa människor. Jag hade träff med min lärare idag om vad som är möjligt inför höstterminen. Det som började med ett nej utvecklades sedan långsamt till ett hopp om att "nämen det här är ju faktiskt möjligt!". Vi började kolla med poäng och insåg att jag förmodligen skulle klara det om jag gör några restexaminationer på torsdag och skriver lite grejer i sommar. SÅ HIMLA LÄTTAD!

 

Det har verkligen varit jätteskönt att komma tillbaka. Jag har hunnit ha det jättemysigt med korridoren, sett massa dans, träffat klassen och andra fina människor, fixat med rummet och fixat med skolan. Fått ägna lite tid åt mig själv. Det har varit mycket känslor och mycket prat. Häromdagen var det första gången på länge jag verkligen kände mig lycklig igen. Dessutom har jag nog upplevt den bästa kramen i hela mitt liv. ♥ Så ah, det här känns rätt bra.

Häromkvällen satt jag och min mamma och gick igenom gamla papper. Det var verkligen som att vrida tillbaka en tidsmaskin. Minnen kom tillbaka från vad man lekte på rasten, vad man tyckte och hur man tänkte. Vissa saker var bara så roliga att jag skrattade högt. Ett exempel var ett läxhäfte från tvåan, då jag skrivit "Jag tycker att vuxna tänker konstigt då de säger att klockan är tio när den egentligen är nio." varpå min lärare kommenterat "Har du bett om någon förklaring?".

 

Bland alla ritblock, grattis-kort, teckningar, läxhäften, kalasinbjudningar, loggböcker, skrivböcker, foton, diplom och brev kändes det som att jag fick tillbaka en liten del av mig själv. En egoboost faktiskt. Jag fick återuppleva en Jasmin som är duktig, seriös, fundersam, ambitiös, empatisk och engagerad. Jag blev faktiskt lite fascinerad av mig själv och tänkte "Hur många barn GILLAR egentligen skolan? Hur duktig var inte jag egentligen?". Jag blev också väldigt fascinerad över min förmåga att skriva och uttrycka mig. Visserligen var det inga mellanrum mellan orden men det var banne mig inte många stavfel alltså. Ja, väldigt skrytsamt här nu men jag tycker absolut att man får vara det ibland. Den äldre versionen av mig kunde inte låta bli att vara stolt över den yngre jag.

 

Jag vet inte riktigt om jag ska tacka mina föräldrar eller mig själv, men jag hoppas i alla fall att det är något som kommer att föras vidare till mina framtida barn!

När man går runt på Ersbodas gator så får jag en sån himla nostalgisk känsla. Speciellt nu när det börjar bli varmare och ljusare ute. Det känns verkligen som att jag är 15 år igen. Jag minns exakt hur det kändes då. Man försökte hela tiden se så cool ut. Låtsas som att man ägde allt, visste allt men inte brydde sig om nåt, ungefär. Nuförtiden brukar jag alltid försöka le och vara tillmötesgående mot folk som går förbi, men jag kom på mig själv tidigare ikväll när jag var ute och spatserade att jag liksom fallit in i mönstret av den där 15-åriga Jasmin. Då menar jag inte att jag var otrevlig mot folk, men att jag tänkte på hur folk uppfattade mig. Jag måste ge intrycket av att vara cool. Men då insåg jag att jag är vuxen. Jag är 23 år. Jag behöver inte se cool ut. Jag får faktiskt se ut precis hur jag vill. Jag får vara töntig om jag vill. Det finns liksom inga krav där längre. Även om jag hellre vill se cool ut. Men egentligen spelar allt det där det ingen roll längre, för när man blir äldre så lär man sig att det finns människor där ute som accepterar en precis som man är. Oavsett cool eller töntig. Eller kan det vara så att ens problem blir så mycket mer än att behöva tänka på ens image? Att man helt enkelt byter fokus och i takt med att man blir äldre börjar se annorlunda på saker och ting.

 

Ibland önskar jag att jag kunde se på livet med samma lättsamhet som när jag var 15 år. Och det fick jag uppleva ikväll.

Snart är det april. Det har gått 6 veckor sedan jag skrev något vettigt. Istället för att lufta alla tankar och hänga upp dem på tork har jag snarare pressat in allt i en liten vrå och låtit dem snurra runt som i en torktumlare. Runt runt. Ibland blir jag klokare, ibland går det inte ihop alls. Ja, faktiskt så är det som att sitta i mitten på en gungbräda och luta lite åt olika håll men aldrig så att den slår i marken. Många metaforer här men det är väl så dansarhjärnan fungerar. Samtidigt som jag vill pausa hela livet vill jag att det bara ska vara förbi. Och det får mig att tänka; ska det verkligen vara såhär svårt? Det är massa prat som kommer flygande men jag vet inte riktigt om det gör någon skillnad. Det känns som att det mesta bara glider av faktiskt. Ja, så känns det just nu.

Tjenahej bloggäään! Idag är det alla hjärtans dag, en väldigt överskattad dag om ni frågar mig. Pussar, kramar, blommor och choklad borde inte vara något som man delar ut en högtidsdag, det borde vara vardag. Kärlek är både ovärderligt och gratis. Tänk på det mina kära!

 

Igår var jag och några från min klass på balettklass i Arvika efter skolan! Tiden gick jättefort! Vi hade tåskola med tåspetsskor de sista 20 minuterna och jag känner att jag var lite väl optimistisk... mina vrister ville inte samarbeta med mig efter ett tag så allt bara vek sig under mig. Men det var en härlig klass i en superhärlig sal, så det ska absolut göras om! Det var ett väldigt skönt sätt att börja helgen på dessutom, och när jag kom hem sen hade jag fått Ben&Jerry's av världens finaste pojkvän. Amen. ♥

 

Imorgon ska jag och Frida ha vår första egna riktiga barndansgrupp! Ska bli spännande eftersom åldersspannet är helt galet... Men vi har planerat färdigt i alla fall så nu är det bara att ge sig ut! Önska oss lycka till!

Igår vikarierade jag åt Camilla i min klass som jobbar på Dansstudion här i stan! Det var en liten barndansgrupp, inget jätteavancerat alltså. Men det som alltid händer (med väldigt få undantag hittills) när man håller i en klass med mindre barn är att planeringen inte fyller den avsatta lektionstiden. Så igår, i samband med att gruppen var mindre än jag förväntat mig, lyckades jag få slut på min planering efter TJUGO MINUTER. Jag hade alltså över halva lektionstiden kvar! Men jag fick inte drabbas av panik och börja bläddra i massa papper, för då visste jag att barnens fokus som de så fint hade byggt upp under tiden skulle gå förlorat. Så jag improviserade helt enkelt, och hann med HUR MYCKET SOM HELST! Helt fantastiskt. Jag ger mig själv en klapp på axeln och en påse godis i belöning! På 45 minuter gjorde vi ringar, ramsor, upptäcksfärd under vattnet, dansstopp, hoppa över bäcken, gå och galoppera huller om buller, fyrkanten, stor och liten säng, spänna och släppa, båtar och öar, statyer och avslutningsvis snöflingor som jag skottade ihop ett flertal gånger till en stor hög. Och på allt detta lade jag även till min bästa värmländska. Inte för att det var tänkt, utan för att den bara kom ur mig helt omedvetet. Tack och bock för mig, här tilldelar jag mig själv examen i att improvisera fram barndanslektioner. Nämen, skämt åsido, man kan faktiskt mer än man tror. Så det gäller bara att ge sig ut! Tjolahopp!

Det har varit en sån himla bra helg den här veckan! I fredags var jag och Wille och såg musikalen Casino Cabary, den var riktigt kul faktiskt! 

 

Igår städade jag hela rummet och sen på kvällen så hade jag och Wille crêpesmys för hela slanten, och vi fick uppleva en av fördelarna med att bo i korridor; nämligen livemusik från våra korridorskompisar! Medan vi satt och frossade med tända ljus satt de runt hörnet och sjöng och spelade gitarr. Det var såå mysigt! 

 

Söndagen har inte direkt varit mindre produktiv, jag har nämligen städat hela köket eftersom det är min städvecka, tvättat och bakat äppelpaj. Sedan såhär på kvällskvisten har jag läst klok studentlitteratur och blivit lite varm i hjärtat. Nu till det sista på dagens program, nämligen att måla naglarna. Känns lite trist att helgen redan är slut, men det är bara tre veckor kvar till långledigt, ska bli gött. Hääj.

 

Nu var det längesen jag skrev, men jag kände att det var dags. Första skolveckan avklarad och vi hoppar raskt in på nästa termin. Mycket som händer i livet. Omställningar. Uppenbarelser. Förvirring. Känslan av att vara helt ensam på jorden kontra känslan av att vara med någon som förstår precis hur det känns utan att behöva säga ett ord.

 

Jag är en väldigt känslig människa. Det vet jag. Jag gråter åt mycket. Om jag är arg, ledsen eller stressad. Men också när jag upplever något fint, eller när någon får mig att må bra. Jag gråter åt orättvisor och missförstånd, men också åt genuinitet och kärlek. Jag gråter när djur dör, när jag måste ta farväl, när jag kollar på en sorglig film. Jag gråter åt att folk inte vet vad som längre är rätt eller fel.

 

Jag satt och läste en text till skolan idag. Den handlade om dans. Och medan jag satt och läste kände jag hur tårarna började rinna. Inte för att jag blev upprörd utan för att den förklarade något oförklarbart. En människa som är invigd i dans förstår också innebörden av det. Något händer med människan. Kontrasterna kan plötsligt bli så stora mellan en utövare och en ickeutövare. Men vad ska det egentligen ha för betydelse? INGEN frågar varför du målar en tavla, INGEN frågar varför du sjunger en sång. Men VARFÖR ska då alla behöva veta varför du dansar? VARFÖR måste alltid dans rättfärdigas? Jag ska inte behöva förklara varför dans ska finnas till bara för att det finns andra som framställer det i dåliga dager. Människan behöver dans lika mycket som den behöver sång och musik. Dans fanns innan vi ens hade ett språk. Det är inte dansens fel att dess betydelse här i världen blivit skev i samma takt som resten av världsuppfattningen blivit det.

HÄJ och god jul! Något som var väldigt annorlunda med årets jul jämfört med tidigare år var att det var väldigt få julklappar faktiskt! Så julklappsöppningen gick ovanligt fort. Annars har nog det mesta gått till som ska. Det allra mesta är faktiskt precis som det brukar vara här hemma. Det kan vara skönt att bara slappa och inte göra något särskilt, exempelvis läser jag en bok innan jag går och lägger mig ibland för ovanlighetens skull! Jättemysigt! Det som är jobbigt när man bara vill slöa är dock att jag inte kan tanka ner något bra att kolla på när det bara är dynga på tv. På min dator finns det ingen plats och min hårddisk är trasig... Så det är bara att gilla läget och hitta på annat. Som att skriva ett blogginlägg. Här kommer lite bilder från julen! God fortsättning!

Jajjemen, har redan hunnit vara hemma i fyra dagar! Klapparna är fixade, granen är uppe, korten är postade och ikväll inhandlas julmaten! Så julmässigt så ligger jag bra till, men i övrigt så är det tveksamt... Visserligen har jag hunnit spela trummor för första gången på fyra år! Jag var lite ringrostigt men jag hade glömt hur kul det är! Men förutom det så har jag bland annat fortfarande flera skoluppgifter som ligger och väntar och grejer som ska sys. Men det gäller väl bara att ta en dag i taget! Jag njuter mest av att vara ledig och att det kommer bli en vit jul i år!

Om två dagar åker jag hem! Den senaste veckan har varit så jäkla hektisk för att jag ska hinna med allt jag ska innan jag far.

 

I lördags fyllde jag och Wille 1 år! Det firade vi med att äta julbord på Ikea till lunch, sen på kvällen lagade vi hemmagjorda hamburgare med mjölkchokladpannacotta till efterrätt. Jag ger er inte så mycket mer detaljer än så faktiskt, det var en dag till oss så den behåller jag faktiskt gärna för mig själv! ♥

 

I söndags hade jag bjudit in hela klassen på julmys/julbak i min korridor! Nästan alla kom och vi bakade lussekatter, knäck, Nutellafudge, polkatryfflar och rocky road, drack glögg och hade det allmänt mysigt! Imorgon på julavslutningen är det nämligen fikaknytis så då kan vi ta med allt som vi bakat! Perfekt.

 

Ikväll innan jag lägger mig så ska jag försöka hinna packa klart nästan allt och skriva klart en uppgift som skulle varit inne för någon vecka sen. För tillfället springer jag mest upp och ner till tvättrummet och är allmänt stressad, men det ska nog gå! Klockan är ju bara.... halv nio.... eh. Potatisgratängen är i alla fall gjord till morgondagens julbordsknytis med klassen. Sen på kvällen blir det en egen minijul för mig och Wille och separationsångest för hela slanten! TJIING

Hela dagen har bestått av rep och uppvisning av Eldkonst idag! I stort sett så har det inneburit gratis konditionspass och svett som rinner för att sedan torka in på repeat. Så det har varit en tung men rolig dag!

 

Alla dansare och ingenjörer har jobbat otroligt bra och de är värda all den beröm de kan få! Våra lärare beslutade efter några genrep idag att det bara skulle vara dans 60 som skulle följa efter oss i vår koreografi och inte resten av de 40 dansarna som medverkat. Jag blev lite besviken eftersom vår koreografi då blev lite för enkel i mitt tycke, men om de sade att det såg bra ut så litar jag på deras omdöme!

 

Nu ska jag lägga mig och sova i 12 timmar typ. Heelt färdig. Medan det verkar som att hela campus festar så firar jag fredagen med nudlar och läggdags innan tolv. Japp, det är min belöning!

Idag började vi med vår bidragande del till Eldkonst som visas upp på fredag. Ja, ni förstod rätt, det är om två dagar. Och vi började och gjorde klart vår knappt nio minuter långa koreografi idag. IDAG. Så ni kan förstå att jag är ganska trött nu? Dock så fungerar det lite annorlunda för oss i år än vad det gjorde förra året. Detta är ju dansarnas konstnärliga projekt, precis som jag hade förra året. Och för oss pedagoger är det egentligen frivilligt. Så vår uppgift i år blir att leda en liten grupp med folk var så att vi alla tillsammans skapar en hel koreografi genom Följa John i stort sett. Tillsammans kommer vi att vara 60-70 stycken så det kommer nog bli coolt! Det går jäkligt fort dock så det gäller att vara med i svängarna nu. Jag tryckte dessutom precis i mig en hel kebabtallrik till middag. Jag tar det som ett tecken på att energidepåerna var i stort behov av att fyllas på.

 

I övrigt är det många bollar i luften och jag åker hem om en vecka. Så mycket att göra men så lite tid!! Nåja, det får bli som det blir. Nu har jag lite planering att göra! (Ja, för tillfället prioriterar jag bort mina skoluppgifter lite, men jag har ju tid att ta igen det på jullovet....tyvärr.) Toodles!

 

Hela den här veckan har vi haft praktik och det har varit så himla lärorikt! Har lärt mig massor och fått lite kött på benen. Jag och Saga har varit bästa teamet och haft dans i skolan med FEM olika klasser! Jag vet både hur det känns efter att ha haft en riktigt bra klass, men också hur det känns att komma hem och vara trött på sin röst och vilja sitta i total tystnad. Det har verkligen varit en blandad kompott, men barn är bra goa alltså... Till våren kommer vi fortsätta att ha dans med några av klasserna fast vi kommer att träffa dem kontinuerligt under några veckor. Ska bli jättekul!

 

Idag har det varit en jättehärlig dag! Imorse gick jag på två stycken workshops på Dansstudion, vogue och house. Det var väldigt intressant, kul att få bredda sin repertoar lite även om klasserna var ganska korta! Sen åkte jag och handlade lite, gjorde go'lunch och så har jag precis tagit ut en chokladcheesecake ur ugnen! Om den blir makalös som receptet utlovade så kommer jag glatt dela med mig av den!

 

Nu ska jag försöka plugga lite. Jag ligger fruktansvärt efter i skolan och jag vet inte riktigt hur det gick till... Har nog inte orkat ligga i tillräckligt mycket som jag borde. Men snart är det långledigt och jag har en chans att hinna ikapp. Det tråkiga med det dock är: ingen dansträning. Vissa grejer tappar man så otroligt snabbt så en månads uppehåll är typ döden. Nåväl, nu ska jag kila. Titta på det här klippet så länge! Hjärtat smälter. Tjingeling!

 

Efter att ha rantat runt på stan och Ikea idag så kan jag äntligen få mysa ner mig till första advent! Medan jag var borta har det i korridoren även bakats knäckkolor, ett pepparkaksslott har blivit till och en minigran har huggits!

 

Jag själv har också köpt och pyntat en minigran och tänd första ljuset! Stor och liten bock är framme, nu är det bara att hälla upp glöggen och luta sig tillbaka. Imorgon börjar praktiken. Härlig första advent på er! ♥