Igår vikarierade jag åt Camilla i min klass som jobbar på Dansstudion här i stan! Det var en liten barndansgrupp, inget jätteavancerat alltså. Men det som alltid händer (med väldigt få undantag hittills) när man håller i en klass med mindre barn är att planeringen inte fyller den avsatta lektionstiden. Så igår, i samband med att gruppen var mindre än jag förväntat mig, lyckades jag få slut på min planering efter TJUGO MINUTER. Jag hade alltså över halva lektionstiden kvar! Men jag fick inte drabbas av panik och börja bläddra i massa papper, för då visste jag att barnens fokus som de så fint hade byggt upp under tiden skulle gå förlorat. Så jag improviserade helt enkelt, och hann med HUR MYCKET SOM HELST! Helt fantastiskt. Jag ger mig själv en klapp på axeln och en påse godis i belöning! På 45 minuter gjorde vi ringar, ramsor, upptäcksfärd under vattnet, dansstopp, hoppa över bäcken, gå och galoppera huller om buller, fyrkanten, stor och liten säng, spänna och släppa, båtar och öar, statyer och avslutningsvis snöflingor som jag skottade ihop ett flertal gånger till en stor hög. Och på allt detta lade jag även till min bästa värmländska. Inte för att det var tänkt, utan för att den bara kom ur mig helt omedvetet. Tack och bock för mig, här tilldelar jag mig själv examen i att improvisera fram barndanslektioner. Nämen, skämt åsido, man kan faktiskt mer än man tror. Så det gäller bara att ge sig ut! Tjolahopp!