Även om det här med att plugga är väldigt krävande och oftast drygt och tar tid, så kan jag tycka det är rätt kul ändå. Man känner sig duktig när man sitter där och plöjer sida efter sida med sin lilla understrykningspenna. Och när man dessutom är färdig med en uppgift känns det extra bra att belöna sig, typ som att ordna fika, se på film eller helt enkelt njuta av helgen. Det handlar nog om kontraster. Jobbar man riktigt hårt, så blir ledigheten extra skön. Ungefär som att äta när man är riktigt överjävligt hungrig, då smakar vad som helst fantastiskt. Så ja, att plugga tror jag faktiskt är lite av min grej. Jag är en akademiker.

 

Men samtidigt hade jag inte trivts bra med att bara sitta på föreläsningar hela dagarna, utan det är det här med att sitta och studera hemma i sin egen kammare som är grejen. Det är då jag kan fokusera som bäst, inte i något bibliotek eller i ett klassrum. På dagarna ska man röra på sig. Skapa och vara kreativ. På kvällen plugga, för att sedan kunna slappna av. På dagen den högra hjärnhalvan, och på kvällen den vänstra (nåja). Det är ungefär så mitt liv ser ut. Dansa, äta, plugga, sova. Jag känner dock att jag hittat rätt i livet. Den här utbildningen är gjord för mig. 

 

Dock är det slitsamt. Jag vaknade lördag morgon och kunde inte somna om på grund av att min kropp gjorde så ont. Och vi pratar inte "jag var på gymmet och körde ett helkroppspass"-träningsvärk. Nej. Det är svårt att beskriva för någon som inte upplevt det. Min kropp var utmattad. Resultatet efter en veckas hård ansträngning, speciellt efter fredagen. Men då kommer de här kontrasterna igen. Ju större satsning, desto bättre resultat. Och det är gött att se. Det är också härligt att känna att man kan leva med det, för jag lyckades allt traska iväg och köpa lite ingredienser till att baka bullar! Tre satser blev det; kanel, vanilj och choklad! Tur att kanelbullens dag bara är en gång om året!

IDAG, hörreni, hade vi EN SÅN JÄKLA HÄRLIG LEKTION! Vi hade improvisation - med rekvisita! Vi fick fritt hämta vad vi ville! Så jag tog med en duschdörr (haha!) från omklädningsrummet och en fin gren i olika färger. I rummet hade vi även bänkar, en plint, kuddar, en balettstång, hopprep, hörlurar, kläder, en KON, löv m.m. Jag blev så himla exalterad att jag inte riktigt visste var jag skulle börja! Många tyckte det var flummigt och fastnade i att "det är inte dans, det är lek", eller att man måste lägga på en massa extra rörelser för att det ska bli dans. På ett sätt förstår jag deras tankesätt, men vad är egentligen mer flummigt; att dansa med yttre stimuli med olika färger, former och texturer, eller att dansa helt fritt i ett tomt rum?

 

För mig så kom rörelser väldigt naturligt med känslan! För dans utan känsla är bara en rörelse. Det gäller nog bara att gå in med ett öppet och utforskande sinne!

I fredags så framförde vi tillsammans med Dans60 vårt shownummer på Akademisk Högtid som vi repat in de senaste veckorna. Det gick fantastiskt bra! Är jättestolt över min klass och mig själv. Årets tema var swing, så det blev mycket fart och fläkt inne på scenen med massa flashiga lyft och snabba steg. Sen blev det lite mer laid back ute vid huvudentrén då vi bytte till gubbkläder och underhöll gästerna med smooth jazz under tiden de lämnade byggnaden. Vi fick mycket lovord av både lärare, arrangörer och gäster.

 

Det enda som egentligen var surt var att vi dansare alltid bortprioriteras, tyvärr. När vi kom till aulan fredag morgon stod det helt plötsligt en mikrofon och ett podium mitt på scenen, som ABSOLUT INTE fick flyttas på, och som vi inte fått reda på att de stått där innan. Efter att vår otroliga lärare fick bråka bra länge fick vi till slut flytta på podiet, men mikrofonen fick tyvärr stå kvar eftersom den satt fast(?!) i golvet. Efter att ha försäkrat oss om placeringar och diverse detaljer inför kvällens föreställning tog vi lunch, men fick strax därefter reda på att det plötsligt kommit in två enorma pukor och en harpa på scenen som gjorde att 1-2 meter till av scenutrymmet försvann. TACK FÖR KAFFET. Nya placeringar igen då. Men trots detta klarade vi det galant.

 

Nu är det ordinarie schema som gäller i skolan och livet rullar vidare. Kan även tillägga att vi har fått en otroligt fin korridor i år!! Vi har hunnit med både våffelkväll, filmkväll, spelkväll och annat småmys under veckorna. Jättetrevligt tycker jag!

Imorse hade vi en väldigt intressant musiklektion. Vi pratade om musikens påverkan på oss, och hur musiken ändrar våra rörelser och hur rörelsen ändrar musiken. Vi som skapar dans har ett ansvar gentemot vår omgivning vilken bild vi vill att människor ska förknippa musiken med. Att välja musik som har alldeles för stor betydelse för människor gör det svårt att mäta dansen med musiken. Och har men en väldigt bra koreografi kan den tvärtom slängas bort på en väldigt opassande låt.

 

Vi fick se olika dansklipp och lyssna på olika låtar för att se hur mycket intrycket av dansen kunde ändras. Originalmusiken tyckte jag i slutändan inte blev så bra faktiskt... Men jag tänkte ändå lägga upp dem för dansens skull! Helt fantastiska!

 

 

Det som fångade mig mest var dock en speciell låt vi fick lyssna på idag, nämligen "Chandelier" av Sia. Vi fick sedan se på musikvideon. Plötsligt fick låten en heelt annan betydelse. Och jag skulle nog kunna se videon gång på gång eftersom den är så stark. Här är den. SE DEN. Men lyssna gärna på låten först, och se om det händer något med den.

 

Jag har upptäckt en ny fördel med att vara kort som jag inte riktigt tänkt på förut; man får oftast vara den som blir lyft osv i olika danssammanhang. Ganska kul och bara den här veckan har jag fått kasta mig runt på alla möjliga olika sätt. Spännande säger jag, tungt för dom andra kanske haha!

 

På tal om en annan händelse så lyckades jag nöta bort en bit skinn från foten igår på jazzlektionen i ett försök att förstärka huden. Flärpen är fortfarande kvar på bilden men tyvärr så var jag tvungen att riva bort den sen så hela underhuden blev exponerad. Det gjorde det lite svårt att medverka fullt ut idag på alla piruetter t.ex. så tappade lite fokus men hade en himla fin dag ändå!

Nu ska jag (försöka) fatta mig kort eftersom min utsedda sovtid var 23.30!

 

Den här veckan har vi varit väldigt aktiva i skolan och jag har inte fått ta igen mig i sömnväg vilket resulterat i att jag antingen varit otroligt sur (pms-varning) eller typ grinat av skratt (övertrött). Så efter en svettig dag med både improvisation, balett och föreläsning efter lunch (som jag typ kämpade sönder för att inte somna på även om det var väldigt intressant!) var vi tvungna att kopiera upp ca 40 sidor till en läsuppgift som vi har tills imorgon. Så jag, Frida och Katrine stod i biblioteket och vände och vred på den där jäävla boken och skrattade om vartannat i typ EN OCH EN HALV TIMME för att försöka kopiera upp sidorna på ett dubbelsidigt papper! Vi vill ju försöka vara lite miljövänliga, men slösade väl ungefär bort lika mycket papper som vi sparade på den där dubbelsidiga papperet genom försök som failade. Vi var tvungna att ringa efter hjälp, TVÅ gånger till och med! Så det kom en gubbe till slut och lyckades reda ut saken. Tack.

 

Efter det kom jag hem, slängde mig i duschen och lyckades ta den ULTIMATA powernapen! Den var såå välbehövd, för hade jag inte tagit den hade jag somnat redan efter första sidan av de där 40. Vaknade upp himlans mycket piggare och gladare än tidigare idag, gjorde middag och plöjde ENKELT igenom alla sidor! Efter det blev det ett välförtjänt kvällsfika med mina nya korridorskompisar med morotskaka, choklad, popcorn, te och godis tillsammans med Paradise Hotel (jag vet, skäms...) på en 50-tums-tv. Nu, däcka den! Peace out, y'all!

Idag har det varit en sån himla fin dag! Lugn och skön morgon, brunch och chill ute på balkongen i det fina vädret. Efter det drog jag och Sofie iväg på nollningen eftersom vi i Kulting och hennes förening Visa skulle hänga med varandra. Standard. Så vi spelade först lite kubb och tog det lugnt i solen medan folk gick och köpte mat i omgångar. Efter det spelade vi brännboll mot föreningen Idiot och då vaknade Umebon i mig till liv. Brännboll är ju liksom en del av varenda unges uppväxt där uppe, så det är väl klart att det är en big deal. Vi har ju för fasen till och med brännbolls-vm! Jag ser det mer som en sport än lek och vissa reagerade väl på att jag blev lite för seriös... Men inte fasen ska man mesa runt med ett platt slagträ och dessutom slå underarmskast?? Nä, skärpning folket.

 

På vägen hem sen bestämde jag och Sofie att vi skulle göra en lugn kväll och spela sällskapsspel med våra korridorskompisar! Roger, Jim, Robert och vår nya granne Pär hakade på och vi spelade både "Pictionary" och "Med andra ord". Efter ett tag övergick vi sedan till att spela kortspel lagom till att Simon kom hem och var med några gånger. Hela kvällen avslutades till sist med en runda Plump! Typ det bästa kortspelet i världen!?

 

Nu ska jag skönt krypa till kojs innan söndagsångesten börjar komma!

Som jag skrev i mitt förra inlägg så är det standard för en heltidsdansare att vara trött och slut i musklerna, och det var inte meningen att framställa det som att det alltid var något negativt, utan oftast är det ganska gött att känna så. För om man är som jag - rastlös och ångestfylld när man slappat alldeles för länge - så känner man sig otroligt glad över att få röra på sig. Får jag bara ta mig en dusch när skoldagen är slut (och möjligtvis en kort powernap tillsammans med min käraste) så är jag tillbaka till mitt rätta jag!

 

Både igår och idag har vi haft heldagar i skolan. 8.45-16.30 igår och 8.45-16.00 idag. Totalt blir det ungefär 10 timmars dansande. Och det känns. Typ överallt. Men OJ vad lycklig man blir av att vara igång igen! Hela min själ bara skriker efter mer.

 

Medan ca 70% av alla universitetets elever är ute på en av årets största fest i skrivande stund så sitter jag hemma och är sjukt nöjd över att kunna dricka te, äta välförtjänt Ben&Jerry's, kolla på Masterchef och umgås med Wille. ♥ Och låta min kropp vila. För hur kul är det att gå ut och supa ner sig när energin är nästintill obefintlig? Jag tror dessutom att jag har dansat tillräckligt mycket för idag.

 

Även om det är dumt, så kan jag dock inte låta bli att bli stressad över att jag kanske missar något roligt, eller att folk ska tycka jag är tråkig som inte är med så ofta. Men det gäller att prioritera här i livet. Även om det är kul att umgås med min förening är det mest värdefullt att umgås med de som står en närmast, och ibland gäller det att välja bort andra för att kunna värna om de man bryr sig om mest, för att inte nämna sig själv! Fester kommer alltid att finnas. Nu när jag skriver det känner jag mig riktigt gammal, för när jag ser tillbaka på hur det såg ut den här dagen förra året så har så himla mycket förändrats. Både i mig själv och i min omgivning. Nästan så att det är skrämmande, och man börjar undrar hur saker ser ut om ännu ett år.

 

Jag har bestämt mig för att verkligen utvecklas det här året. Börja ta saker mer seriöst. Utmana tidsoptimisten i mig att försöka komma i tid, värma upp ordentligt innan klass, hålla igång någon slags fys någon gång i veckan. Kanske styrketräna då och då. Gå utanför min comfort zone. Lyssna. Agera från hjärtat. Känna. Det är bara jag själv som sätter gränserna, och nu det är dags att börja våga gå över dem!

Sakta men säkert börjar vi komma in i vanligt schema i skolan. Det är mycket att hålla reda på med nollningen och skolan så man nästan glömmer bort alla vardagssysslor som att göra matlådor och handla. Men snart ska allt  vara i sin ordning igen!

 

Idag började jag känna igen livet som det var förra året, ständigt trött, ständigt träningsvärk och ständigt hungrig. Jag tänkte nu ge er en liten inblick över hur det är att plugga dans på heltid! Pros & cons liksom.

För det första, så läste jag en liten text nyligen där det stod "Dansare, som ju oundvikligen drabbas av allehanda skador..." Sad but true. Här är lite bilder på vad jag lyckades samla på mig förra året. Notera då att inre skador inte går att få med på bild, utan det här är bara alla blåmärken osv...

Nu har skolan börjat på riktigt! Vet inte varför men gick runt och var såå himla stressad över skolan dagarna innan det började. Mådde verkligen dåligt. Ont i magen liksom. Men nu när vi har börjat komma igång så har det släppt! Vi har hunnit med både det ena och andra, som exempelvis fyslektion ute i skogen igår och swing imorse! Imorgon ska vi leka lekar och gå "danspromenaden" genom stan. Minns från förra året att det var så jäkla kul! 

 

Innan skolan började så stressade jag otroligt mycket inför nollningen också, jag menar jag är ju redan Kulting, men jag börjar ju samtidigt om? Jag gick dit i tisdags ändå och tänkte börja om nollningen på nytt men upptäckte att jag inte alls har samma mentalitet i år som förra året. Verkligen inte samma inställning till saker och ting som alla andra nollor heller. Har jag blivit gammal? Eller är det bara inte lika roligt när man redan känner till hela föreningen/staden/nollningsprocessen? Jag blev i alla fall uppgraderad från nolla till fadder under en kväll, även om jag inte alls varit med och planerat något inför nollningen, eller ens äger en ovve! Men men, det är kul ändå att få komma och gå lite som man vill. Jag får alla faddersfördelar men behöver inte ta något ansvar för något. Rätt soft. Och folk ser upp till en.

 

Idag har jag varit så hiimla trött. Inte sovit tillräckligt de senaste dagarna och börjat träna igen, så kroppen hänger nog inte med riktigt än. Det är ganska fullt upp som det är så jag struntade i nollningen idag faktiskt. Duschade länge och åt middag i lämplig tid istället, och passar även på att beställa lite böcker! Nu ska jag varva ner och försöka göra en tidig kväll. Laterz!

Ja, vad är egentligen hemma? Jag var lite förvirrad över den definitionen ända tills jag och Wille kom tillbaka till Karlstad igår. Gud så skönt det var. Att få duscha i min egen dusch och sova i min egna säng (som var precis så skön som jag minns den). Jag behöver inte bo i en resväska längre!! Det firade vi genom att köpa vin och äta crêpes till middag, och sen bara sitta och mysa och prata till långt in på natten.

Idag hade jag även ett kärt återseende med Frida och Johanna. SOM jag saknat dem! ♥ Plus att jag packade upp och fixade lite inne på mitt rum. Jag har verkligen saknat den här staden! Imorgon väntar bland annat ett besök på IKEA! 

Tjenis! Idag var jag ensam i huset då samtliga familjemedlemmar var och jobbade. Det hann hända både det ena och det andra. T.ex. passade hunden på att bajsa både inomhus och på verandan och bara några minuter senare kom katten hem och kastade runt på en död och blodig mus.

 

Förutom dessa traumatiska incidenter så har jag även hunnit med ett litet jam! Eller vad man nu ska kalla det. Jag har tränat lite yoga/akrobatik ute på gården och utforskat lite olika ställningar för att se mina möjligheter! Jag lekte mest men försökte också utmana mig själv litegrann och blev glatt överraskad! Jag har aldrig tränat yoga förut så jag kan nog garanterat säga att jag inte använder mig av rätt teknik utan enbart av vighet, styrka och balans jag fått från dansen. Akrobatik har jag heller inte mycket erfarenhet av, men är man nyfiken så är det bara att ge sig ut och testa!

 

Nu ska jag bege mig iväg och packa inför min sista visit hem till Umeå för den här sommaren! Tills nästa gång så kan ni kika på den här videon som jag gjorde idag från dagens jam!

 

Jag får fortfarande inte till ett ordentligt huvudstående själv, jag blir lite för baktung för att kunna sträcka upp benen men det kommer ska ni se! Jag håller er uppdaterade om det blir några framsteg.

För ett år sedan var jag förväntansfull. Beredd på att ge mig ut på nya äventyr. Jag hade aldrig föreställt mig att mitt liv skulle bli så pass bra som det blev. Jag har nog aldrig varit så lycklig som det här året, då jag fått dansa på heltid, träffat och inspirerats av massa nya människor, skaffat vänner som förhoppningsvis håller för livet, hittat kärleken, vuxit som människa... Och trots att livet som dansare (nåja) är slitsamt så finns det inget som kan få mig att vara lyckligare. Rättare sagt, det finns inget som får mig att må så dåligt som när jag är utan det. Jag behöver dans. För att fungera.

 

Nu har ett år gått och jag vet inte rikigt vad som ska hända. Eller jo, jag vet att jag ska studera till danspedagog, jag vet att jag ska bo i Karlstad och jag vet att jag vill bo med min pojkvän. Men HUR ska livet bli? Det kommer aldrig bli som det året som varit. Jag saknar min klass otroligt mycket, varenda en verkligen. Även de som jag inte var speciellt nära. Och visst är jag säker på att jag kommer att komma överens med min nya klass minst lika bra. Men det faktum att inget någonsin blir som det en gång var gör mig ledsen.

 

Att flytta och upptäcka världen är både en välsignelse och förbannelse. Man lär sig och upplever såå så mycket.  Men man får också suget efter att vilja ha mer. Att välja att studera i Karlstad var nog ett av de bästa valen jag gjort i mitt liv, men frågan är när det är dags att gå vidare?

 

Bada varje dag, se film varje kväll. Åska och blixtar. Närgångna fjärilar och getingar. Sol utan vind. Mat. Rådjur. Fåglar. Drinkar. Regnbågar. 

 

Jag har det rätt så bra. Men det kan gärna regna en skvätt på kvällarna, för nog är det varmt alltid.

Hellöw alla! Jag ber om ursäkt för en otroligt dålig uppdatering från min sida. Jag har (precis som de flesta andra av er förmodar jag) gått på lov, och antingen så kan man då tänka att jag inte skriver för att det händer alldeles för mycket eller absolut inget alls. Jag skulle vilja säga en blandning av de båda. Den främsta anledningen till att jag avstått från skrivandet dock är egentligen att jag knappt ens kommit på tanken att skriva. Förrän någon dag sedan. Och då skämdes jag lite. Sedan kom jag att tänka på en liten del av en diskussion som jag hörde på radion häromdagen som istället fick mig att tänka efter.

 

Enligt det jag hörde på radion så ska den genomsnittliga svensken titta på mobilen uppemot 180 gånger per dag! Jag själv använder mobilen väldigt flitigt och kan mycket väl tänka mig att detta stämmer. För mobilen är inte längre bara till för kommunikation, utan är nuförtiden mer till som ett tidsfördriv. För nuförtiden ska ju allt gå undan; tid är pengar. Varenda sekund du inte har något att göra, så plockar du upp mobilen. Att sitta på bussen och bara kolla ut genom fönstret är nästintill omöjligt verkar det som, när man vet vad som kan ligga och lura i mobilen minuten efter man sist tittade på den. Och för att inte tala om att gå och pilla på mobilen samtidigt. Vad är det inom oss, som känner så stort behov av att svara PRECIS nu, denna sekund, som någon skrev till en? Varför inte vänta tills du anlänt någonstans och ge dig verklig tid till att svara? Nej, det går inte. För här ska så mycket som möjligt hinnas med på så kort tid som möjligt. Det är en märklig värld vi hamnat i, när man tänker efter. För när man själv lyckas lyfta blicken från sin lilla mobilskärm så ser man hur fruktansvärt märkligt det ser ut att i princip alla är upptagna med att plicka eller ringa med sina små apparater. När blev människan så himla upptagen?

 

På radion diskuterades det om det vilda användandet av mobilerna. Har det gått överstyr? Det är väl ett ganska hett ämne överallt egentligen. Det finns så många olika frågor och så många olika svar. Nuförtiden måste man alltid dokumentera allt man gör för att upplysa andra. Det handlar alltid så mycket om att marknadsföra sig själv. Det gäller att lägga upp maten perfekt eller lägga på det mest passande filtret på bilden för att få flest människor att gilla den. Det är det hela cyberlivet går ut på. Likes. Och jag är en av dem människorna. Men tack vare min pojkvän som uppmärksammade denna löjliga överanvändning har jag börjat tänka efter. Jag tar såå mycket bilder. Jag tänkte först att det hörde ihop med mitt genuina fotointresse, men inser mer och mer att många bilder bara är till för att visa upp för andra. Men jag då? Varför ska inte jag själv kunna få njuta av stunden mer än någon som inte är där?

 

Det är ju dock alltid skillnad på folk och folk. Olika nivåer av behov att tillkalla någons uppmärksamhet. Olika sätt att marknadsföra sig på. Jag ser bloggen som ett fritt andrum för mig att skriva i. Det betyder ju dock inte att det bara är till för mig, utan jag blir faktiskt hemskt glad av att höra att både den ena och den andra kikar in här ibland. Men återigen, så kommer man fram till hur och vad man väljer att dela med sig av. Jag har helt enkelt inte skrivit för att jag valt att fokusera mer på att vara i nuet, och inte bry mig så mycket om att alla andra alltid måste veta vad jag gör. Så håll till godo med uppdateringarna och tänk efter hur mycket tid du lägger ned på att marknadsföra dig själv istället för att bara vara dig själv!