Jag har bara en sak att säga: stressens mamma. Vi har sjukligt mycket i skolan nu, och då tänker man att "jamen då borde man ju vara extra organiserad!", men näädu, jag blir tvärtom superostrukturerad. Det slutar oftast med att jag inte alls hunnit lika mycket som jag tänkte eller ännu värre - inget alls. Det är verkligen tusen tankar som snurrar runt om vad jag måste göra så jag glömmer saker hela tiden. När vi fick ännu en uppgift häromdagen så var det droppen som fick bägaren att rinna över och stressen hann ikapp mig, ville typ skrika när jag öppnade min kalander och andas i en påse.

 

Trots detta så har jag hunnit med en weekend till London med min brori förra helgen! Eftersom vi var där så kort tid så blev det besök i "speeddejtinganda" på alla ställen, men då vet man var man kan gå tillbaka nästa gång man är där! Under lördagen åt vi middag på en charmig pub, gick på stand-up och strosade lite på gatorna. Vi kom till hotellet med smala labyrintgångar à la The Shining som ledde oss till ett snorvarmt hotellrum där elementen tycktes leva ett eget liv. Vi fick sedan byta rum och blev då nedgraderade från en fyra till en tvåa! Det var skrattretande att allt som kunde vara skevt och löst på rummet var det.

På söndagen startade vi dagen med en full english breakfast och åkte sedan till den enorma marknaden Camden Lock. Ett fantastiskt ställe! Vi köpte te, flottig munk, åt Malaysisk mat och kände in stämningen. Vi hann efter detta också med en snabb visit till Piccadilly Cirkus, Chinatown och Planet Hollywood innan vi drog på helgens höjdpunkt; konsert med Asian Kung-Fu Generation! Det var sjukt nostalgiskt och förmodligen en av de bästa konserterna jag varit på! Det kan aldrig gå fel när man är med storebror! ♥

Här är lite bilder, nu måste jag plugga vidare. Enjoy! 

Det är fredag och det är fest i korridoren. Mitt i basen som får allt på mitt rum att vibrera och röklukten som smyger sig in från balkongen så sitter jag här och pluggar och är småsjuk. Struggle is real.

 

Vi har varit lektionsfria hela den här veckan och jag har verkligen haft det såå mysigt (trots sjukdom)! Jag tror dock att jag chillat lite väl mycket... Jag har kommit ungefär halvvägs på hemtentan som jag sa till mig själv att jag skulle bli klar med tills på söndag. Sen har jag även kvar att läsa en text till på måndag, och en annan text till ett seminarium på fredag, planera jobb inför onsdag och förbereda mig inför en examination om två veckor. Men det ska nog gå an!

Det har varit en lång dag idag. En nutidaklass på morgonen, och efter det improvisation som är otroligt härligt men ack så uttömmande! Efter lunch hade vi en lektion i koreografisk metod där man trots ett väldigt intressant innehåll kände att ögonen höll på att klibba igen av trötthet. Efter att jag hunnit en snabb svängom hem och laddat upp med kaffe och bulle var det ut till Väse för att jobba! Lektion 5 av 10 och jag var väldigt peppad! Hade planerat in en massa roligt med höst som tema eftersom det kändes passande nu. Förra onsdagen hade det känts hur bra som helst, och även om barnen var utsvävande (vilket är oundvikligt i den där jädra gympasalen) så var det ändå hanterbart! Men idag... de var verkligen ööverallt och jag var tvungen att säga gång på gång på gång. "Klättra inte i ribbstolarna", "var inte på madrasserna", "Var tysta när jag pratar", "Lämna varandra ifred" unt so weiter... Jag tror bara att det var en sån dag idag. Det var fortfarande tre övningar kvar när tiden var slut. Och det blev väldigt dålig stämning när jag i slutet var tvungen att skälla ut dom men jag tror att de behövde höra det. Jag försökte verkligen att poängtera att inte ALLA varit dåliga på att lyssna dock, för jag vet själv hur det är att kollektivt få skäll när man själv vet att man varit duktig. Man känner sig förbisedd.

 

Förresten så vill jag prata om en annan grej. En grej som kan vara lite krass. I skolan brukar vi prata om denna frånvaro av killar i dansgrupper. Också att killar som är med och dansar får mer uppmärksamhet än tjejer. Inte bara för att deras närvaro är sällsynt utan för att de tar större plats. Jag har en kille i gruppen. Det var hans andra lektion idag. Och jag skulle nog säga att han tyvärr levde upp till fördomarna. Ska man låta honom roam around så att han inte får uppmärksamheten som han så desperat fiskar efter, eller ska man säga till honom varje gång så han kanske slutar någon gång? Säger man inte till blir ju risken att andra hakar på, säger man till kanske man bara föder beteendet ännu mer. Ett svårt val.

 

Nu är jag i alla fall på väg hem. Japp, klockan är strax innan nio i skrivande stund. Direkt efter jag jobbat färdigt så åkte jag in till skolan och repade på examinationen tills imorgon. Får se om jag överlever tills dess.

Go'kväll! Har velat skriva hela veckoslutet men har liksom inte hunnit! Det är alltid massa saker på gång à la Jasmins liv så jag hinner knappt med själv haha! Nu stolpar jag upp dagarna lite tråkigt bara så att jag inte ska sväva iväg och skriva en hel uppsats om varje dag (vilket jag lär göra iaf). Så!

Som sagt så var P3 förbi i Karlstad och vi var på plats, såklart! Det slutade med att jag inte såg några artister alls utan bara köttade loss på dansgolvet i TVÅ timmar. Men det var så jäääääkla kul! Bästa kvällen jag haft på länge, helt ärligt! Vi bildade en ring och några snubbar som var lite danssugna joinade oss. Sen turades alla om att gå in i mitten och göra sina moves, och ibland kunde någon haka på eller svara på den andras moves. Så fett alltså, det kan bli svårt att toppa en sån utekväll! Plus att de hade snuskdisco på toaletterna vilket var typ en av de bästa sakerna jag sett?! Röda lampor, sliskig pop/partymusik och dildos som slängdes runt överallt. Sjukt med röj.

Lektioner som vanligt i skolan, min kropp var all over the place efter gårdagens bravader men humöret var inte sämre för det! Däremot var jag helt död mot kvällens slut, vilket spenderades med American Psycho och choklad.

Sofie i korridoren hade några vänner över och vi gick på en jättemysig matmarknad under dagen med strålande sol. Senare begav jag mig mot Kulting för att hänga och förfesta lite innan utgång där jag mötte upp Sofie och hennes kompisar igen plus Johanna och massa annat trevligt folk! Det blev en bra kväll, men efter torsdagens utgång var jag inte alls lika övertygad... Jag känner att jag typ förevigt kommer att jämföra varje utekväll med den kvällen nu.

Mådde oförskämt bra under dagen och lyckades efter en stadig brunch att städa, tvätta och ha korridorshäng med tv-spel! Det blev en jättemysig dag verkligen.

Trött, jävulskt trött. Cirka fem timmars sömn efter att ha gått upp och tittat på den omtalade blodmånen! Men jag kämpade mig upp till skolan och fick sen reda på att den enda lektionen vi skulle haft idag var inställd. Men jag gick ändå och fick vara med på både dans60s nutidaklass och ettornas balett. Jättehärligt! Mot eftermiddagen hade jag sedan rep med Kulting där vi har planerat in ett spex till vår sittning som är på lördag! Det var verkligen jättekul och de var såå himla duktiga! Kände att jag verkligen njöt av att undervisa vuxna människor för en gångs skull... Är peppad inför lördag, men nu är jag helt död. Så nu åker tekoppen ner och sen blir det natta! Ajöken!

 

P.S. Genomgående tema för fredagens träningskläder var tydligen "50 shades of grey"...

Imorse var Sveriges bästa radioprogram här - nämligen Morgonpasset i P3! Japp! De satt på ett av caféteriorna på universitetet och sände, så jag gick förbi imorse innan lektionen och blev lite starstrucked. Sen ikväll sänder de även från Nöjesfabriken där det kommer att vara massa artister och annat kul! Jag ska bara göra mig i ordning och sen börja röra mig mot förfesten. :) Eftersom det är torsdag och vi har lektioner som vanligt imorgon så räknar jag dock med en lugn kväll. Men man vet ju aldrig... Det var allt för mig! Hej hopp, slut på meddelandet!

Klockan är 21.54, det är lördag kväll och här sitter jag och har precis tvättat bort sminket, tagit på mig myskläder och ska vispa grädde till min kladdkaka. Samma tid för en vecka sen var det fullt pådrag med drinkar, lekar, maxat med smink, klänning och klackar. Så olika det kan vara från helg till helg.

 

Igår var det Kulturnatten här i Karlstad och vi på danspedagogprogrammet fick vara med på ett hörn! Vi visade upp barndansföreställningen "Jorden runt" och det blev mycket lyckat! Vi har haft det så roligt när vi repat de senaste veckorna så det känns faktiskt lite trist att det är slut nu... Det är alltid kul att ha projekt igång! Efter att vi gjort vårt gick vi senare på kvällen och kollade på en annan dansföreställning som bara var sååå braa! Även om jag VET att jag är duktig så kan jag inte låta bli att jämföra mig med dem som var med och tänka att jag kanske inte är så bra trots allt... Men sånt får man skaka av sig och helt enkelt vända till att njuta och bli inspirerad av istället!

 

Imorgon ska jag försöka ta mig ner till skolan och planera nästa veckas jobb och dansa lite själv, det ska bli skönt att bara få vara i kroppen en stund och andas. Men nu vidare till lördagsmyset, ha det så fint alla! ♥

Jag pratar om dans, jag studerar dans, jag tänker på dans, jag drömmer om dans, jag analyserar dans, jag tittar på dans, jag lever och andas dans. Jag är en dansare.

 

Det kan vara svårt för mig att föreställa mig hur en människa som inte dansar lever, fungerar, tänker och rör sig när så mycket tid av mitt vakna (och sovande) liv går åt till dans. Varje dag jag går ut ur danssalen så är jag tacksam för det jag får tillbringa mina dagar med. Jag klappar mig själv på kroppen och är tacksam att jag har den och att den håller. Så tacksam över att min fria och kreativa själ får ta plats i ett rum med människor som brinner för samma sak. Dansen är en så stor del av mitt liv, och att försöka ta bort den är som att ta bort en del av mig själv. Förhoppningsvis ska vi, dansen och jag, gå hand i hand tills döden skiljer oss åt.

"Movement is one of man's languages and as such it must be consciously mastered." 

- Rudolf Laban

Igår hade jag min första lektion av tio tillsammans med min första egna dansgrupp! Det skulle egentligen ha varit tre grupper jag skulle undervisat men det var för få anmälda i de andra två grupperna så de blev helt enkelt inte av. Jag tycker det är väldigt synd eftersom de var lite äldre, vilket jag inte jobbat så mycket med förut! Gruppen jag hade igår var i alla fall suuuperfin! Jag var helt i extas när lektionen var slut, och det var nog barnen med! Och för första gången i världshistorien typ så räckte lektionsplaneringen hela tiden ut. Victory. Jag ser framemot nästa vecka och hoppas att den goda stämningen och ordningen håller i sig!

 

Idag har det varit en märklig dag. Sovmorgon, torsdag. Men ändå så trött i kroppen. Inget fokus och kroppskontroll idag och det pendlade mellan fniss och flum till frustration med gråten i halsen. Men det är väl ungefär så en dansares liv fungerar. Två perfekta piruetter en dag, knappt en piruett nästa.

 

Imorgon är det årets största fest typ - Välkomstfesten - som markerar slutet på nollningsperioden. Vi ska förfesta med klassen och jag är så jäkla taggad!! Vi ska äta pizza och marängsviss, dricka massa drinkar och spela spel. Det kommer verkligen bli hur bra som helst tror jag! Sen blir det bakishäng hela helgen med både korridoren och min studentförening Kulting! Men nu sängen, peace out jao!

Hej igen! Egentligen har jag sjukt mycket att göra men jag orkar banne mig inte stressa alltså. Jag livsnjuter i alla fall. Det ska man alltid göra, oavsett förutsättningar.

 

Förutom att vi går heldagar i skolan och börjar få uppgifter så måste jag dessutom planera inför jobbet som börjar nästa vecka, hänga med på nollningen så mycket som möjligt, styra upp på mitt rum, beställa böcker och försöka komma igång med resterna från vårterminen. Men man får väl ta ett steg i taget. Babysteps.

 

Mitt rum börjar i alla fall bli riktigt fint nu och jag vill verkligen inte flytta härifrån om ett år! Men det får man ta sen, det är inget att gå och tänka på nu! Ikväll ska jag i alla fall försöka få upp en hylla och beställa in böcker! Jag kan inte fatta att det knappt har gått en vecka sen vi fick CSN och det är nästan påväg att rinna ut... Nåväl, livin' the student life!

 

Här ska ni få ett otroligt underbart och genialiskt klipp att vila ögonen på tills nästa gång! Puss o kram!

 

Tillbaka i Karlstad igen, efter en otroligt fin vecka i Göteborg! Den gick alldeles för fort, men det gör den väl alltid...

 

Idag hade vi våra första danslektioner och det kändes verkligen helt fantastiskt att vara tillbaka igen! Svetten rann och dansglädjen var på topp. Lite tungt var det; träningsvärken i benen är redan på ingång och kondisen måste verkligen step it up a notch. Men det var ändå inte fullt så tungt som jag trott faktiskt! Har även gjort de sista finjusteringarna för att få godkänt på min uppsats! Och, för att slänga in ännu en god nyhet, så ska jag börja undervisa egna grupper i höst!! OH MY LOOORD, jag är så nervös men så peppad på samma gång! Ah, sjukt mycket utropstecken här nu. Det ska bli en grupp med 6-8 år, en grupp med 9-11 år och möjligtvis också en grupp med 12-15 år. Och allt detta börjar om TVÅ veckor!! Bah.

 

För tillfället är det barti i köket, så i väntan på att folket ska dra vidare har jag förberett falukorven för stroganoff och sitter och äter brieost och kollar på Idol. En ganska fin tisdag om jag får säga det själv!

Det är rätt slitsamt att resa runt har jag märkt, även om det är jääkligt roligt! Har liksom börjat behärska konsten nu att hinna träffa så många som möjligt på så kort tid som möjligt.

 

Just nu sitter jag på tåget på väg till Shirin! Jag ska vara där hela veckan och vi ska ha det så jefla mysigt!! Helt sjukt hur mycket jag peppat de senaste dagarna. I och med min snabba mellanlandning i Karlstad på några timmar hann jag också luncha med en bekant samt ha en supertrevlig kväll med några från korridoren!

 

Även om jag längtar tills skolan börjar igen och jag kommer ha grymma sista dagar på sommaren så hade jag gärna velat stanna hemma i Umeå en vecka till dock innan jag åkte igen. Även stanna en vecka i Karlstad innan skolan drar igång. Bara för att få landa lite och sova ut. Men jag hinner nog ta ikapp senare!

Hörni, att ta sig hem är inte alltid så lätt. Min egentliga restid var utsatt till ca 20 timmar, men den landade till slut på ca 56 timmar. Så lång tid tog det för mig att ta mig från Teheran till Umeå. Och jag ska berätta vad som hände.

 

Jag kan börja med att säga att denna resa var 100% jinxad. Redan på väg till flygplatsen i Teheran fick vi punktering på bilen. Planet var sedan två timmar försenat vilket ändrade flygtiden till 6.30. Framme i Istanbul skulle jag sedan byta flyg till Stockholm, men eftersom jag knappt sovit något alls under natten så lyckades jag såklart somna i väntan på flyget, vaknade 10 minuter efter avgång och ja... missade helt enkelt flyget. Efter ren och skär panik i cirka 20 minuter kom jag sedan i kontakt med någon slags hjälppersonal som hjälpte människor att boka om missade flyg. Jag frågade flera olika personer och alla sade samma sak "Vänta här, jag kommer tillbaka snart och hälper dig!" Men ingen kom tillbaka. Bara en kvinna, som hade fullt upp. Hon sprang in och ut ur säkerhetskontrollen där vi andra fick vänta och samlade ihop allas pass i omgångar. I väntan träffade jag på en man som ursprungligen var från Kamerun och skulle till Köpenhamn. Vi stod och höll varandra sällskap under de två timmar vi väntade på att få hjälp. Han fick sedan hjälp att ta sig vidare och skulle med ett annat flyg dagen efter och fick skjuts och betalt boende på hotell medan han väntade på flyget. Men jag? Jag fick ingenting. Jag blev lotsad till passkontrollen, och sen fick jag klara mig själv.

 

Jag gick till mitt flygbolag, Pegasus, och frågade om nya biljetter till Stockholm. Det fanns inga biljetter idag och morgondagen var fullbokad. Jag gick till Turkish Airlines, en biljett kvar till morgondagen, 9000 kr i Business class. Jag gick till informationsdisken och frågade efter numret till SAS. Allt var fullbokat. Hoppet som jag försiktigt hade börjat bygga upp börjades riva ner igen. Jag gick till en allmän biljettdisk. Mannen sökte på allt som fanns i närheten; Stockholm, Göteborg, Oslo, Köpenhamn, Helsingfors. På alla flygplatser i Turkiet. Det fanns ingenting ledigt. Var fan ska jag ta vägen? Mitt bagage hade redan åkt till Stockholm, jag hade 2000 svenska kronor kontant och 16 kg persiskt godis med mig. Jag kände mig så uppgiven att jag började gråta mitt i biljettdisken. HUR FAN kunde jag somna?! Hade jag vaknat 20 minuter tidigare så hade jag inte behövt stå här nu. Mannen som jobbade där inne bad mig komma in på kontoret istället och tröstade mig med att det skulle lösa sig och gav mig vatten. Om jag hade kunnat skicka honom blommor så hade jag gjort det. Vi satt länge och väl och sökte, och till slut hittade vi en biljett till Göteborg som skulle gå klockan 14.15 dagen efter, från en annan flygplats i Istanbul. 6500 kr. Det var bara att gilla läget. Jag tog den, min paps förde över pengar och på vägen ut fick jag av mannen ett "turkiskt öga" som present för att skydda mig mot ondhet. Välbehövligt!

 

Senare på kvällen åkte jag vidare mot Atatürk Airport som låg ca 2,5 timmar bort. Väl där så åt jag, strosade runt och försökte hitta en lämplig sovplats. Det gick sådär. Men natten blev till dag och tiden för avresan började sakteligen krypa närmare. På flyget till Göteborg satt jag bredvid en trevlig man som ursprungligen var från Syrien och bodde i Lysekil. I Göteborg lyckades jag boka ett flyg till Stockholm, så jag kunde hämta upp mitt bagage, och när kvinnan i SAS-kassan fick höra min långa resa så bokade hon in mig på det billiga priset även om det egentligen var för sent. Däremot fanns det inga flyg till Umeå för resten av kvällen, men jag ville så gärna komma hem så jag bokade en biljett på nattåget direkt från Arlanda. Och framme var jag sedan 7 på morgonen!

 

Trots att det varit intensivt och tröttsamt, jag har blivit sjukt svettig och äcklig och är några tusenlappar fattigare så är det på något sätt ganska fint det som hände. Jag träffade massa fina människor på vägen och fick en snabblick över Istanbul. Och jag klarade mig faktiskt helt själv! Det är okey att få panik, så länge man skakar av sig den igen och fortsätter kämpa. Är det inte detta som är en del av livet på något sätt? Meningen är väl inte att allt ska gå som rinnande vatten hela tiden och att det ska bli precis som man planerat. Hur ska man då kunna växa som människa? Jag må då säga, jag är jävligt bra på att göra lemonad när livet slänger citroner på mig.

ÖVERIMORGON ska vi åka till Iran! Det känns helt galet. Jag är verkligen SÅ PEPPAD! Jag har börjat inse att vi faktiskt ska fara nu! Jag har nästan bara positiva känslor också, förutom att det kommer bli jobbigt med värmen och att vi är borta ganska länge. Och att jag är nervös för själva flygresorna då, även om jag egentligen borde vara hur van som helst med tanke på hur mycket jag flygit i mina dar. Men de senaste åren har jag verkligen haft svårt att genomlida flygresor längre än en timme. Jag hoppas på att jag kan sova hela vägen! Annars får jag hålla mamma i handen och andas i en påse.

 

Först kommer vi flyga till Stockholm, och därifrån sedan till Istanbul för att byta flyg till Tabriz. Så det kommer bli en väldigt lång dag men då är det också större chans att sova igenom allt! När vi är där så är planen att vi ska vara i Tabriz i två veckor och sedan i Tehran i två veckor. Det kommer verkligen bli såå spännande! Jag ska ta med mig datorn och sådär så ska försöka uppdatera här på bloggen när jag kan!

 

Igår så var jag och mamma och grävde i förrådet och styrde upp. Det var jättemycket av mormors gamla kläder och kastruller och allt möjligt. Jag hittade ett par byxor och en sjal som jag tog med mig in. Jag önskar verkligen att hon levde nu, maman bozorg. Så att jag kunde berätta allt vi upplevt när vi kom hem igen, även om vi inte pratade samma språk. Men nånstans har jag ändå henne med mig på resan.

Nu gäller det... Idag blev min visumansökan beviljad och resan till Iran är bokad. Den är BOKAD. Fattar ni?? Fattar JAG!?? Knappt. Det är så mycket känslor så jag vet inte riktigt vad jag ska känna mest. Jag är exalterad, glad, rädd, nervös, skeptisk och förväntansfull på samma gång. Vi ska vara borta i exakt en månad, och om tiden bara kommer svischa förbi eller gå segt som en snigel återstår att se. Vad jag vet i alla fall är att det kommer att vara varmt. Och att det kommer att vara mycket intryck. Jag lär behöva semester från semestern efter detta haha! Men förhoppningsvis kommer det också bli helt fantastiskt.

 

Nu är det bara att förbereda sig mentalt och packa väskorna!