IDAG, hörreni, hade vi EN SÅN JÄKLA HÄRLIG LEKTION! Vi hade improvisation - med rekvisita! Vi fick fritt hämta vad vi ville! Så jag tog med en duschdörr (haha!) från omklädningsrummet och en fin gren i olika färger. I rummet hade vi även bänkar, en plint, kuddar, en balettstång, hopprep, hörlurar, kläder, en KON, löv m.m. Jag blev så himla exalterad att jag inte riktigt visste var jag skulle börja! Många tyckte det var flummigt och fastnade i att "det är inte dans, det är lek", eller att man måste lägga på en massa extra rörelser för att det ska bli dans. På ett sätt förstår jag deras tankesätt, men vad är egentligen mer flummigt; att dansa med yttre stimuli med olika färger, former och texturer, eller att dansa helt fritt i ett tomt rum?

 

För mig så kom rörelser väldigt naturligt med känslan! För dans utan känsla är bara en rörelse. Det gäller nog bara att gå in med ett öppet och utforskande sinne!