Som jag skrev i mitt förra inlägg så är det standard för en heltidsdansare att vara trött och slut i musklerna, och det var inte meningen att framställa det som att det alltid var något negativt, utan oftast är det ganska gött att känna så. För om man är som jag - rastlös och ångestfylld när man slappat alldeles för länge - så känner man sig otroligt glad över att få röra på sig. Får jag bara ta mig en dusch när skoldagen är slut (och möjligtvis en kort powernap tillsammans med min käraste) så är jag tillbaka till mitt rätta jag!

 

Både igår och idag har vi haft heldagar i skolan. 8.45-16.30 igår och 8.45-16.00 idag. Totalt blir det ungefär 10 timmars dansande. Och det känns. Typ överallt. Men OJ vad lycklig man blir av att vara igång igen! Hela min själ bara skriker efter mer.

 

Medan ca 70% av alla universitetets elever är ute på en av årets största fest i skrivande stund så sitter jag hemma och är sjukt nöjd över att kunna dricka te, äta välförtjänt Ben&Jerry's, kolla på Masterchef och umgås med Wille. ♥ Och låta min kropp vila. För hur kul är det att gå ut och supa ner sig när energin är nästintill obefintlig? Jag tror dessutom att jag har dansat tillräckligt mycket för idag.

 

Även om det är dumt, så kan jag dock inte låta bli att bli stressad över att jag kanske missar något roligt, eller att folk ska tycka jag är tråkig som inte är med så ofta. Men det gäller att prioritera här i livet. Även om det är kul att umgås med min förening är det mest värdefullt att umgås med de som står en närmast, och ibland gäller det att välja bort andra för att kunna värna om de man bryr sig om mest, för att inte nämna sig själv! Fester kommer alltid att finnas. Nu när jag skriver det känner jag mig riktigt gammal, för när jag ser tillbaka på hur det såg ut den här dagen förra året så har så himla mycket förändrats. Både i mig själv och i min omgivning. Nästan så att det är skrämmande, och man börjar undrar hur saker ser ut om ännu ett år.

 

Jag har bestämt mig för att verkligen utvecklas det här året. Börja ta saker mer seriöst. Utmana tidsoptimisten i mig att försöka komma i tid, värma upp ordentligt innan klass, hålla igång någon slags fys någon gång i veckan. Kanske styrketräna då och då. Gå utanför min comfort zone. Lyssna. Agera från hjärtat. Känna. Det är bara jag själv som sätter gränserna, och nu det är dags att börja våga gå över dem!