Även om det här med att plugga är väldigt krävande och oftast drygt och tar tid, så kan jag tycka det är rätt kul ändå. Man känner sig duktig när man sitter där och plöjer sida efter sida med sin lilla understrykningspenna. Och när man dessutom är färdig med en uppgift känns det extra bra att belöna sig, typ som att ordna fika, se på film eller helt enkelt njuta av helgen. Det handlar nog om kontraster. Jobbar man riktigt hårt, så blir ledigheten extra skön. Ungefär som att äta när man är riktigt överjävligt hungrig, då smakar vad som helst fantastiskt. Så ja, att plugga tror jag faktiskt är lite av min grej. Jag är en akademiker.

 

Men samtidigt hade jag inte trivts bra med att bara sitta på föreläsningar hela dagarna, utan det är det här med att sitta och studera hemma i sin egen kammare som är grejen. Det är då jag kan fokusera som bäst, inte i något bibliotek eller i ett klassrum. På dagarna ska man röra på sig. Skapa och vara kreativ. På kvällen plugga, för att sedan kunna slappna av. På dagen den högra hjärnhalvan, och på kvällen den vänstra (nåja). Det är ungefär så mitt liv ser ut. Dansa, äta, plugga, sova. Jag känner dock att jag hittat rätt i livet. Den här utbildningen är gjord för mig. 

 

Dock är det slitsamt. Jag vaknade lördag morgon och kunde inte somna om på grund av att min kropp gjorde så ont. Och vi pratar inte "jag var på gymmet och körde ett helkroppspass"-träningsvärk. Nej. Det är svårt att beskriva för någon som inte upplevt det. Min kropp var utmattad. Resultatet efter en veckas hård ansträngning, speciellt efter fredagen. Men då kommer de här kontrasterna igen. Ju större satsning, desto bättre resultat. Och det är gött att se. Det är också härligt att känna att man kan leva med det, för jag lyckades allt traska iväg och köpa lite ingredienser till att baka bullar! Tre satser blev det; kanel, vanilj och choklad! Tur att kanelbullens dag bara är en gång om året!