Jag har inget direkt minne av att jag firat midsommar, mer än att kanske ha ätit lite godare än vanligt. Så jag kan med full säkerhet säga att det här varit den bästa midsommaren hittills i mitt liv! Inte för att det var sådär "over-the-top-fet-jävla-kul", utan för att det var fint. Att få umgås som en hel familj utan att något ska braka ut i kaos är en ovanlig syn för mig nuförtiden, tyvärr. Och att se folk ha en sån avslappnad inställning till alkohol är inte heller något man upplever nuförtiden. Vi drack öl och nubbe, drinkar och vin... men ingen blev överdrivet full, utan vi hade det bara jättetrevligt!

 

Vi åt sillunch, med chokladkaka och hemgjord lemon curd till efterrätt. Sen pysslade jag även ihop en egen blomsterkrans! Kanske ingen jättevacker sådär, men med tanke på att det var första gången så är jag rätt nöjd! Efter det gick jag och Wille och kollade på majstångsresningen! Medan jag tittade på när folk dansade runt den fick jag en sån underlig känsla. Gemenskap. Blev typ tårögd, för att det var så himla fint att alla dansade runt där, stora som små.

 

När vi kom hem igen var det dags att grilla. Det blev lamm och en massa andra festligheter! Framåt kvällen, när paltkoman lagt sig, gick jag och Wille ut på promenad. Det var svinkallt så vi hade på oss typ fem lager kläder var, plus lite öl och gin & tonic. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, och plöstligt fick vi syn på tre av Willes kompisar, sittandes på en parkbänk utanför kyrkan. Den ena var fullare än den andra, haha! Så vi hängde med dem ett tag innan det var dags att dra sig hemåt igen när det hade börjat ljusna. Väl hemma blev jag så trött att jag somnade direkt i soffan medan Wille satt och åt upp både sitt och mitt fyllekäk som jag knappt hade rört. En väldigt fin kväll, med mycket skratt.

 

And oh, jag snodde med mig en vägskylt hem på fyllan. See ya!

Hellöw alla rockers! Just nu befinner jag mig på Sollerön hemma hos Wille! (Nära Mora för er som undrar.) Vi körde hit igår, det tar ungefär 2,5-3 timmar från Karlstad. Det är så hiimla lugnt och skönt här, äkta Sikeå-feeling! Det är verkligen motsatsen till campuslivet om man säger så.

 

Igår chillade vi mest, köpte massa götta tillsammans med Willes bror och kollade på film; "A Million Ways to Die in the West" av Seth MacFarlane. Idag så hann vi ta oss en liten tur ned på det lokala gymmet som ligger i en snubbes källare. Det var mycket finare än vad det låter, haha! Sen så kastade vi lite frisbeegolf med Wille och hans brors kompisar. Jag sög, men det var kul ändå!

 

Om en vecka åker jag till England, och om två veckor är jag hemma i Umeå igen! Jag skulle egentligen få jobba men det blev inte så... Det hade varit nice att få tjäna ihop några slantar men jag ska inte klaga över att få vara ledig direkt. Snart så blir det ännu en film, sen läggdags för Wille ska upp och jobba imorgon tydligen. Hääj.

Nu i veckan åkte jag och Benji till Köpenhamn för att gå på Copenhell! Det är alltså en tredagars metalfestival! För mig som inte direkt är något metal/hårdrocksfan så var det ganska mycket som lät likadant, och en del dötid, men det var trevligt ändå! Jag såg många band som jag aldrig skulle fått se annars! Dock så var det jävulskt slitsamt. Man fick så ont i ryggen av att stå stilla länge, och eftersom det blåste så förbannat mycket så hade man ett lager av jord och sand på sig när man kom hem. Och det var verkligen överallt; i håret, under naglarna, i öronen... Duschen när man kom hem till hotellet och att få lägga sig i sängen var tillfredsställelse på en helt ny nivå. Men det var en väldigt satsig festival i mitt tycke! Bra mat med snitsiga namn, massa cool inredning på området, fräscha toaletter osv. Plus i kanten, Danmark! Stan var riktigt fin också, och jag hade gärna velat åka dit fler gånger! Jag kan förstå att Danmark räknas som det gladaste landet i världen! Här kommer bildregn!

Den här veckan har det hänt en maassa grejer! Håll i hatten nu. För att börja från början, så hade vi skolavslutning i tisdags. Vi var hos vår fina lärare Karin som bor utanför stan i ett utomordentligt fint hus och grillade och dansade lite ringdanser. Mycket skratt (och väldigt mycket tårar för min del). Sorgligt med avslutning, men väldigt skönt samtidigt. För nu har ju jag sommarlov! Det firar vi med ett hurra!

På onsdagen så var jag, Isabel, Frida och Ronja bjudna hem till Johanna. Vi gick på ett dans fusion pass på Friskis&Svettis lett av två medelåldersbögar och svettades och jammade loss. SÅÅ KUUL! Efteråt så bastade vi och drog sen vidare hem till Johanna för ost- kex,- och snuskkväll. Grabbarna kom senare med vin och annat gotti, och preciiis som vi alla satt oss till ro och hällt upp rosévinet så ringer Johannas kompis som också är på väg till oss, varav Johanna ropar ut "Är det någon som blir misshandlad på Coop!?". Och innan vi ens hunnit reagera har hon fått på sig skorna och slänger sig ut genom dörren. Rent instinktivt följer vi andra efter, och som en hord antiloper löper vi fram på gatan mot Coop. Ju närmare vi kom desto mer insåg jag hur lite jag egentligen kunde göra om det verkligen var bråk. Väl framme får vi syn på en stackars kille, helt blodig och sönderslagen. Utan byxor och någon som helst uppfattning om omvärlden. Så vi ringer ambulans som verkar ta en evighet på sig. Men till slut, tillsammans med polis anländer de, och vi kan återgå till vår kväll. (Kort artikel här) Eftersom situationen ändå löste sig relativt bra så laddade vi snabbt om igen och återgick till vårt rosévin, snuskhistoriaboken och vår ost. Och kvällen blev riktigt rolig, med alla möjliga lekar. Vad vi inte insåg förrän det var försent dock var att det inte gick några bussar eftersom det var natten till Kristihimmelsfärds. Frida fick hämtning av sin pojkvän vid ett, och vi andra tänkte att vi ringer en taxi när vi blir trötta. Men något sånt blev det inte! Vi var nämligen uppe ända tills första bussen började gå igen, klockan 05.55! Så i säng var jag inte förrän klockan 7 på morgonen, för att sen vakna klockan två igen och hetsa iväg till tåget mot Stockholm.

 

Med två minuter till godo steg jag på tåget, på väg för att möta upp Benji och spendera fredagen på STHLMFields-festivalen, ha det helfestligt med Nelly och se fina kusin Aina springa Stockholm maraton på lördagen och hälsa på kusin Sarah på kvällen. Hela helgen har varit helt fantastiskt rolig! Vi trotsade det dåliga vädret på festivalen med gratis regnponchos, churros, kebabtallrik och awesome platser på Metallica. Tummen upp! Blev dock inte många bilder, för batteriet på mobilen dog... Men jag lägger upp det jag har. Varsågoda, helgen i bilder! Och med det tackar jag för den här veckan!

Idag är femte dagen i rad som jag är ledig, men jag har inte fått något direkt vettigt gjort alls. Inte pluggat, inte handlat och inte städat. Men andra saker har minsann blivit gjorda! Minitrippen till Stockholm är nog det bästa jag varit med om på länge. Tyvärr blev det ingen Streetstar (för dyrt och för lite tid) men Justin Timberlake var HELT FANTASTISK! Vi stod längst fram på vår sektion. Jag kan inte ens beskriva hur bra det var. Vilken artist. Äkta talang! Hela sceneriet var grymt bra med alla ljuseffekter, projektioner i bakgrunden osv... Och hans band, The Tennessee Kids, otroligt begåvade. Älskade trumsolot. Plus massor med själfull dans och en röst som träffar en rakt i hjärtat. Bästa konserten jag varit på! Han öppnade hela grejen med Pusher Love Girl, första låten på The 20/20 Experience-albumet. Det hela avslutades sedan med en energifylld Sexy Back och slutligen en obeskrivligt känsloladdad Mirrors. Jag blev så tagen av stunden att jag faktiskt började gråta precis i slutet. Så jävla fint.

 

Imorgon är det antagningsprov för danspedagogprogrammet. Jag är ganska nervös, men det känns skönt att redan ha gått här ett år så man känner lärarna. Så ska förbereda mig mentalt inför det, bunkra upp med lite gotti, kurera lite och helt enkelt andas. Önska mig lycka till!

 

Här har ni lite bilder från helgen (handsome alert)!

Äntligen så tog jag tummen ur och förde över bilder från i helgen när jag var i Göteborg för att träffa Shirin! ♥ Det var så jäääkla mysigt! Är så himla glad att jag åkte dit. Och precis som jag förutspått så var helgen över snabbare än jag kunde säga blueberry pie. Vi hängde, myste, tog igen förlorad tid, åt, kollade på film, åt ännu mer, gick på bio, åt, myste lite till... Ja, en riktigt fet chillarhelg alltså. Nog med snacket, här kommer bilder!

DÅÅÅ var man hemma igen! Vet inte om jag ska skratta över hur roligt och bra vi haft det, eller om jag ska gråta över att jag måste återgå till verkligheten. Men så är det väl, någon gång måste man komma ner på jorden igen. Att sväva runt bland molnen för länge kan vara direkt farligt. Visst är det skönt att komma hem också, men hade jag kunnat välja så hade jag stannat kvar en vecka till - minst.

 

Att berätta dag för dag blir alldeles för luddigt, så jag kan bara summera allt genom att säga; det här är nog den bästa resan jag gjort. Sett från många håll. Vi har ätit gott och göttat oss i solen varje dag, badat både i poolen och i havet, träffat maaaassor med nya människor (både trevliga och mindre trevliga), shoppat, festat, åkt parasailing (oh yes), gått på hamam och massage, vikt oss av skratt, blivit uppvaktade, myst och pratat och umgåtts. LEVT LIVET. Nog pratat, här kommer lite bilder, de få gånger då jag faktiskt hade med mig kameran. Njut.

För er som inte vet det så är jag och Andrea i Turkiet! Japp, här är det snabba vändor. Jag är ju världens tidsoptimist som alla vet, så hann tyvärr inte lägga upp någon bildbomb från Frankrike. När det var 45 minuter kvar tills vi skulle åka till flygplatsen så satt jag lugnt och fikade bullar med mjölk utan att väskan ens var färdigpackad. Men vi hann ju ändå! Å andra sidan så satt jag i flera timmar i söndags och kämpade med att lägga upp en massa bilder på ett buggat Facebook. Så om ni absolut inte kan vänta så finns en hel hög där.

 

För att gå vidare till att prata om Turkiet. Igår så bar det av mot Stockholm och Arlanda. Ett par förväntansfulla brudar som trodde att vi skulle flyga vidare till Turkiet klockan 23.10 fick känna panik i ett par sekunder när vi inte hittade flyget på skärmen och trodde att vi blivit grundlurade. Det visade sig då att flygtiden blivit flyttad till 01.35, som man fått utskick om veckan innan utan att vi ens märkt det. Men det var inga större problem. Vi hann sitta och måla naglarna och fixa med annat under tiden. Det vi däremot inte gjorde så mycket av på flyget var att sova. Det var så mycket turbulens på vägen hit att jag seriöst fick en gnutta dödsångest. Och som grädden på moset så sköljde en våg av illamående över mig precis när vi skulle landa så jag spydde ner min kjol. Men det var inte så farligt som det låter.... bara nästan. 

 

Efter en två timmars bussfärd var vi sen på hotellet. Och nu känns det helt okey faktiskt. Eller, fett bra om jag ska vara ärlig. Bara idag så har vi gått på hamam och fått massage (där vi blev grundlurade btw och betalade fett over price, men det var skönt i alla fall, om man bortser från den odiskreta tafsningen som förekom ibland), vi har fått oss lite färg och badat i poolen, vi har myst med vin och blivit bjudna på drinkar, tagit power naps i två olika omgångar och blivit raggade på av fler än jag kan räkna upp på mina bägge händer och skaffat en del nya bekantskaper. Allt detta på mindre än en dag. Och vi ska vara här till måndag. Huur ska detta sluta? Nu är det i alla fall dags att sova. Jag sitter i en död lobby och skriver på min lilla telefon, men det funkar ju rätt bra. Lite salongsberusad, och otroligt trött. Godnatt världen, vi ses imorgon! 

Igår så snugglade jag och Shirin upp i min säng med chips, guaccamole, tzatsiki och skräckfilm. Det var inte helt okey när Louise gick i sömnen, huset tycktes knaka med jämna mellanrum av sig själv och Violette pratade i sömnen. Vad hände liksom? Lite småsadistiska måste jag erkänna att vi var, med tanke på att vi pratat om spöken och andra vidskepliga saker hela dagen också.

 

Idag så lämnar jag Charleville för Paris. Det känns jobbigt. Jag trodde inte det skulle vara så här tungt. Men jag har saknat det här livet mer än jag trodde. Jag har saknat familjen mer än vad jag ides känna efter. För att inte tala om att jag dessutom är en soulmate rikare. Och att jag även funnit andra nya bekantskaper. Det som gör mig extra ledsen är att jag precis träffat alla dessa fina människor, men att jag måste lämna dem igen. Hela den här stämningen som aldrig kommer att komma tillbaka igen. Jag fattar inte var tiden tog vägen. Det känns verkligen som att jag kom igår, men faktiskt så var det 10 dagar sen... Helt. Sjukt. Men jag är säker på att det kommer bli en upplevelse i Paris också.

 

Nu måste jag packa min väska. Det var inte helt lätt när jag skulle komma hit, och nu har jag dessutom fyllt på ännu mer. Men det ska nog gå. Ça va aller...

Hallooooooo! Jag lever! Och inte bara lite heller. Jag skrattar så jag får ont i magen, äter like there's no tomorrow, är vaken till långt in på småtimmarna. Mår och myser helt enkelt. Jag har det verkligen göörbra, som min kära Shirin skulle ha sagt. Familjens nya au pair alltså. My sister from another mister. Allvarligt talat. Men det är slitsamt, det märks att man är trött på kvällarna. Franskan har fått ta ett par slag medan jag varit borta också, men det kommer tillbaka. Och förresten så pratar jag praktiskt taget göteborska nu. Haha, så knäppt. Det får mig att börja fundera på om jag kommer att prata Karlstadsmål om några månader? Det hoppas jag verkligen inte...

 

Tyvärr så råkade jag glömma kamerasladden hemma (bra jobbat, Jasmin), så håll till godo med bilderna. Det blir bildbomb sen, lovar! Men jag kan i alla fall dela med mig av min och Shirins fabulous 90-talsspellista på Spotify som vi suttit och jobbat på de senaste dagarna. Just nu har vi 154 låtar. Impressive much? Jag planerar en 90-tals-inflyttningsfest senare i höst, det kommer bli SÅ kul, och SÅ lame på samma gång. Tänk er bara, prasselbyxor, platåskor, magtröjor, tie dye t-shirts och tatueringshalsband. Jag dör.

 

Den övriga tiden så letar jag lägenhet för fullt, och även sista-minuten-resor, har shoppat litegrann på obligatoriska Maisons du Monde, och även lite kläder. På tisdag morgon åker jag vidare mot Paris och ska träffa Angie från USA som jag lärde känna förra året, innan jag möter upp pappsen för lite hardcore turistande. Jag kan inte fatta att jag redan har varit här i nästan en vecka. Imorgon kväll ska vi ut och parta hela natten lååång! Men innan dess, CRÊPES!! För det är ju crêpesfredag idag! :D

 

För er som vill följa med på en nostalgitripp så har ni spellistan här!

Ja, tanken var ju att jag skulle skriva och uppdatera efter varje kväll i Karlstad, men något knasigt hände på vägen, så det fick bli en enda slutsummering nu när jag kom hem istället. Varning för ett extremt långt inlägg. Summering av summeringen längst ner.

Det började alltså med att jag åkte iväg på tisdag den 14:e med flyg mot Stockholm och sen tåg till Karlstad. Finns inte så mycket att säga där, förutom att jag träffade sångaren av Sabaton på tåget. Eller ja, jag hade sett honom stå bredvid mig och antog att han skulle med samma tåg. Och eftersom Benji är ett stort fan av dem, så insisterade jag på att ta en bild på karln och skicka den. Så jag klampade rakt igenom hela tåget för att ta mig fram till första klass, där det satt massa karlar i kostym. En välbekant frisyr stack upp. Jag gick fram, sade "Ursäkta mig, skulle jag kunna fråga en sak?" Han svarade något i stil med "Javisst får du det!" varav jag sade "Du råkar inte vara Joakim Brodén?", "Jo, det stämmer!". Haha, jag blev lite snopen, bad om att få ta en bild för att jag hade en bror som jag kunde impa på. Han drog en pose, detta fick jag med:

 

Väl på tågstationen i Karlstad hade jag siktet inställt på att hitta en taxi. Orkade ju inte börja leta buss eftersom det verkade krångligt. Hade ju ingen aning om hur stor staden var. Så jag stötte på en liten, rultig, persisk man som andades tyngre än Darth Vader. Han kommunicerade lite med mig på persiska, varav jag svarade på svenska. Ganska kul faktiskt. Sen önskade han mig lycka till på provet och bad om att få en kram. Väl incheckad dumpade jag väskan på rummet och slängde upp datorn för att leta restauranger eftersom jag var svinhungrig. (Kan tillägga att internet funkade utmärkt vid det här tillfället, vilket gjorde det ännu konstigare att det brast sen). Jag hittade en restaurang som verkade otroligt fancy och bra, och tänkte att jag kunde lyxa till lite såhär när jag ändå sparat in lite pengar på tåg och rum. Men jag tog bussen in till stan den här gången, för att spara in ytterligare. Det visade sig vara väldigt simpelt. Efter många om och men hittade jag restaurangen, som visade sig ha ca en halvtimmes väntetid på maten eftersom ett stort sällskap precis hade tågat in. Jag tvekade lite först eftersom jag då skulle ha svårt att hinna tillbaka till rummet och se ESC, men ville ändå testa maten. Så jag satt och läste lite bok och myste ned mig. Jag hade beställt grillad tonfisk, med risotto och ratatouille. Efter ett tag i samband med att de kom med bröd och olika slags färskoströror, stack de fram en stor tallrik med en fånig liten kub i mitten, en klick löjrom på toppen och crème fraiche utsmetat med sked sådär fancy. Jag tittade oförstående ned på tallriken, upp på servitriserna, och sen ner på tallriken igen. Hann precis tänka "Är det DET HÄR jag beställt?!" då en av servitriserna verkar ha sett min förvirring och sade "Det är ett litet smakprov från köket!". Då sken jag upp. Vilken gästfrihet alltså! Efter ett tag kom även tonfisken in, som jag njöt av till fullo, med tanke på priset jag fick betala för den. Jag drack Pepsi ur ett vinglas och kände mig riktigt jäkla slösig. Men ibland måste man få vara det. Det var mysigt. Sen åkte jag taxi hem, lite sen till Eurovision, men hur viktigt är det egentligen? Det var ju bara semifinal. Sen lade jag mig, och var väldigt exalterad över morgondagen. Men till slut somnade jag i alla fall.

Här har ni maten! La-di-daa!

Här har ni strax under femhundra bilder på fem dagars underbara Spanien sammanställda. Marbella och allt vad det innebär; de spanska idylliska bakgatorna och apelsinträden överallt. Djurparken i Fuengirola, aporna i det overkliga Gibraltars klippor. Och egentligen hela resans tema: mysigt, med ett skrattretande oflyt.