Summering av Karlstad
Ja, tanken var ju att jag skulle skriva och uppdatera efter varje kväll i Karlstad, men något knasigt hände på vägen, så det fick bli en enda slutsummering nu när jag kom hem istället. Varning för ett extremt långt inlägg. Summering av summeringen längst ner.
Det började alltså med att jag åkte iväg på tisdag den 14:e med flyg mot Stockholm och sen tåg till Karlstad. Finns inte så mycket att säga där, förutom att jag träffade sångaren av Sabaton på tåget. Eller ja, jag hade sett honom stå bredvid mig och antog att han skulle med samma tåg. Och eftersom Benji är ett stort fan av dem, så insisterade jag på att ta en bild på karln och skicka den. Så jag klampade rakt igenom hela tåget för att ta mig fram till första klass, där det satt massa karlar i kostym. En välbekant frisyr stack upp. Jag gick fram, sade "Ursäkta mig, skulle jag kunna fråga en sak?" Han svarade något i stil med "Javisst får du det!" varav jag sade "Du råkar inte vara Joakim Brodén?", "Jo, det stämmer!". Haha, jag blev lite snopen, bad om att få ta en bild för att jag hade en bror som jag kunde impa på. Han drog en pose, detta fick jag med:
Jag lämnade honom sen ifred. För att en kvart senare stega hela vägen genom tåget igen, och be om hans autograf. Vad gör man inte för att vara en bra syster. ;)
Väl på tågstationen i Karlstad hade jag siktet inställt på att hitta en taxi. Orkade ju inte börja leta buss eftersom det verkade krångligt. Hade ju ingen aning om hur stor staden var. Så jag stötte på en liten, rultig, persisk man som andades tyngre än Darth Vader. Han kommunicerade lite med mig på persiska, varav jag svarade på svenska. Ganska kul faktiskt. Sen önskade han mig lycka till på provet och bad om att få en kram. Väl incheckad dumpade jag väskan på rummet och slängde upp datorn för att leta restauranger eftersom jag var svinhungrig. (Kan tillägga att internet funkade utmärkt vid det här tillfället, vilket gjorde det ännu konstigare att det brast sen). Jag hittade en restaurang som verkade otroligt fancy och bra, och tänkte att jag kunde lyxa till lite såhär när jag ändå sparat in lite pengar på tåg och rum. Men jag tog bussen in till stan den här gången, för att spara in ytterligare. Det visade sig vara väldigt simpelt. Efter många om och men hittade jag restaurangen, som visade sig ha ca en halvtimmes väntetid på maten eftersom ett stort sällskap precis hade tågat in. Jag tvekade lite först eftersom jag då skulle ha svårt att hinna tillbaka till rummet och se ESC, men ville ändå testa maten. Så jag satt och läste lite bok och myste ned mig. Jag hade beställt grillad tonfisk, med risotto och ratatouille. Efter ett tag i samband med att de kom med bröd och olika slags färskoströror, stack de fram en stor tallrik med en fånig liten kub i mitten, en klick löjrom på toppen och crème fraiche utsmetat med sked sådär fancy. Jag tittade oförstående ned på tallriken, upp på servitriserna, och sen ner på tallriken igen. Hann precis tänka "Är det DET HÄR jag beställt?!" då en av servitriserna verkar ha sett min förvirring och sade "Det är ett litet smakprov från köket!". Då sken jag upp. Vilken gästfrihet alltså! Efter ett tag kom även tonfisken in, som jag njöt av till fullo, med tanke på priset jag fick betala för den. Jag drack Pepsi ur ett vinglas och kände mig riktigt jäkla slösig. Men ibland måste man få vara det. Det var mysigt. Sen åkte jag taxi hem, lite sen till Eurovision, men hur viktigt är det egentligen? Det var ju bara semifinal. Sen lade jag mig, och var väldigt exalterad över morgondagen. Men till slut somnade jag i alla fall.
Här har ni maten! La-di-daa!
På morgonen klev jag upp, sådär lagom tidigt att man inte fattar varför man är vaken. Jag packade och förberedde, och åt sen av den väldigt trevliga frukostbuffén. Inget jättekalas kanske, men det viktigaste fanns med, och det var fräsch och gott. Min taxi som jag hade förbokat rullade in på grusgården 07.40. Framme på universitetet 07.55, betalade en slant, samling 08.00. På med en lapp på tröjan, fotografering, egen uppvärmning i ca 40 minuter. This was serious shit. Jag hade nummer 6 på min lapp. Kändes bra på något sätt. Överallt låg vi och fläkte ut oss. Stretchade och flaxade och hoppade. Sen var det in i salen, introducering, och hela balunsen var igång. Först jazz, sen balett, kort paus, modernt och sist improvisation. Jag tänker inte gå in så mycket mer i detalj, men det var i stort sett en blandning av övningar, diagonal och koreografi på alla områden. Allt gick så fort. Men det var också så jäääkla kul. Och jag kände verkligen att det var det här jag ville hålla på med.
Jag gjorde mitt absolut bästa. Det var nog inget jag kunde ha gjort bättre, vilket gör mig superstolt över mig själv. Och TACK för alla lyckoönskningar jag fått, de har verkligen gett mig styrka.
Efter lunch sen var det en kort rundvandring i campus, för att sedan ha personliga intervjuer. Jag tänkte inte så mycket på det, men nu i efterhand känns det som att jag kanske kunde ha berättat lite mer. Nåväl! Jag duschade på universitetet, tog bussen till stan, bytte och åkte till vandrarhemmet, lämnade min väska och åkte ner på stan igen. Och allt resande gick på mindre än en timme. Så antingen är staden liten, eller så tajmade jag bussandet väldigt bra. Där shoppade jag lite på Monki och Cubus.
Sen var jag så jäkla trött. Det blev en Angry Whopper på Burger King. Sen bussen hem. Direkt jag satte på tv:n och lade mig till ro i sängen så somnade jag. Halv åtta. Jag vaknade en halvtimme senare, och tänkte att det nästan var töntigt tidigt. Så jag tvingade upp mig igen och fikade en bulle som jag hade köpt på vägen hem. Fick hela påsen för 20 kronor mindre än vad jag egentligen skulle betalat. Ännu ett tecken på Karlstads vänliga inställning till turister!
Till sist när jag lyckats lägga mig så hade jag ändå svårt att somna. Men det gick till slut.
Sen var det bara att ta sig upp igen. Väckaren på 06.45. Upp och äta frukost, packa det sista. Jag tog bussen in till stan, satt och väntade i tio minuter på den anknytande bussen som skulle ta mig till Centralstationen och som skulle komma om ytterligare 10 minuter. Frågade ett par tanter om det var långt till Centralstationen, och det visade sig då att det bara var runt hörnet. TUR att jag frågade kände jag. Annars kunde det ha slutat väldigt pinsamt om jag bara klev på bussen för att åka i 20 sekunder typ.
Resten av dagen gick bra, lite segt, men inte överdrivet. Så, summeringen av allt detta lyder alltså: träffade en kändis på tåget, åkte taxi med persisk man, åt på fancy restaurang, gjorde mitt bästa på antagningsprovet och hade det helfestligt, shoppade, åt på Burger King, somnade innan åtta, vaknade igen och kunde inte somna om, checkade ut, åkte hem.
Nu håller vi tummarna att jag blir antagen! Besked får jag om ca två-tre veckor. Men nu har det blivit dags att lägga sig. Jag har verkligen ont i heela kroppen. Det bevisar väl att jag inte dansat på ett tag - ett år senast. Eller helt enkelt att jag verkligen tog ut mig. Eller båda och. Eller helt enkelt att dans är a hell of a workout. Förstår inte riktigt hur jag ska orka mig till jobbet imorgon, men det är en annan dag. Ha det gött!
