Igår så snugglade jag och Shirin upp i min säng med chips, guaccamole, tzatsiki och skräckfilm. Det var inte helt okey när Louise gick i sömnen, huset tycktes knaka med jämna mellanrum av sig själv och Violette pratade i sömnen. Vad hände liksom? Lite småsadistiska måste jag erkänna att vi var, med tanke på att vi pratat om spöken och andra vidskepliga saker hela dagen också.

 

Idag så lämnar jag Charleville för Paris. Det känns jobbigt. Jag trodde inte det skulle vara så här tungt. Men jag har saknat det här livet mer än jag trodde. Jag har saknat familjen mer än vad jag ides känna efter. För att inte tala om att jag dessutom är en soulmate rikare. Och att jag även funnit andra nya bekantskaper. Det som gör mig extra ledsen är att jag precis träffat alla dessa fina människor, men att jag måste lämna dem igen. Hela den här stämningen som aldrig kommer att komma tillbaka igen. Jag fattar inte var tiden tog vägen. Det känns verkligen som att jag kom igår, men faktiskt så var det 10 dagar sen... Helt. Sjukt. Men jag är säker på att det kommer bli en upplevelse i Paris också.

 

Nu måste jag packa min väska. Det var inte helt lätt när jag skulle komma hit, och nu har jag dessutom fyllt på ännu mer. Men det ska nog gå. Ça va aller...