50 minuters terapi
Tjänare bloggeeeen! I know, det var sjukt sjuuukt längesen jag skrev ett inlägg! Men idag kände jag att det var dags. Ibland när jag känner att "det här skulle jag vilja skriva ner", så glömmer jag liksom bort att jag har bloggen som att perfekt forum. Så alternativet som finns är Facebook, men där känner jag verkligen inte att jag vill spilla ut alla mina filosofiska tankar. Dels för att jag inte har behovet av att "ALLA MÅSTE LÄSA DETTA", men det som också gör det ironiskt är att typ ingen ändå ser det om jag skulle vilja p.g.a. Facebooks upplägg av flöde. Så tankarna mynnar oftast bara ut och försvinner.
Åter till idag! På onsdagar så har jag börjat ha danslektioner som elevens val i Vindeln. Det är en jättehärlig grupp, även om vi bara precis haft vår andra lektion än så länge. Att köra från jobbet till skolan i Vindeln tar ungefär 50 minuter, och idag kändes det som ren och skär terapi. Vädret var fantastiskt! Solen strålade ut över ängarna, skogarna sträckte sig så långt man kunde se med sina frosttäckta grenar. Det glittrade på dom små stugorna och hustaken. Och på var och varannan sida låg sjöar spegelblanka och friska. Ett leende sprack upp på mina läppar och jag satt en lång stund och bara sög in atmosfären, andades och viskade "wooow" för mig själv. Ja, jag älskar fan Norrland. Inte alltid, men oftast.
Over and out.