Igår var en riktig skitdag... Vaknar supertrött, det har snöat i Umeå igen, och söndagens sju klasser väntar för dörren. Jag kommer till dansskolan, öppnar datorn, och den är död?? Jag slår på, men den fastnar i någon bisarr omstartningsloop och vägrar att fungera. HEPP! Tänker jag. Jag får väl undervisa med musik från mobilen istället då och ringa teknisk support på lunchrasten. Det är trots allt sista lektionerna på pyttedansen för terminen och näst sista dagen innan 1,5 veckas påskledighet så det är bara att härda och samla upp energi från eleverna.

 

När första pyttedanslektionen väl ska starta så inser jag att jag har massa musikfiler på datorn som behövs för lektionen men som inte finns på mobilen. Så jag får helt enkelt kasta om planeringen och improvisera lite, vilket jag är otroligt bra på om jag får säga det själv (vilket gör mig så övertygad om att det här jobbet är helt rätt för mig). Så det gick trots allt bra.

 

Fem lektioner senare är det lunch. Jag ringer support. Efter 40 minuters försök med det ena och det andra har datorn fortfarande inte kommit till rätta och jag måste återgå till mina sista två klasser för dagen. Mobilen börjar också få dåligt med batteri, och utan några anteckningar att titta på måste jag försöka dra fram lektionens planering rakt från minnet. Första lektionen går bra. Andra lektionen känns det som att jag är mentalt drained, och så även batteriet på min mobil. TUR att jag kunde låna en av mina elevers mobil att spela musik från. Det hade annars varit otroligt jobbigt att undervisa en hel timme utan musik (vilket jag lyckats plåga mig igenom en gång, tro mig, inte kul). Utan anteckningar blev det dock en väldigt tafatt halvtimme av att försöka lära ut det sista av koreografin till föreställningen. 

 

Väl hemma, har en mugg gått sönder. Senare på kvällen går även ett fat sönder. Jag tänker "Vad är det med den här jävla dagen?" Och för första gången på över en månad går jag och lägger mig innan midnatt för att jag känner att det inte är värt att vara vaken på den här skitdagen längre.

 

Jag lämnade in datorn idag, och det skulle ta cirka två veckor att få tillbaka den. Tur i alla fall att jag har försäkring som fortfarande gäller, och att jag är ledig från jobbet. Så att datorn la ner precis nu var väl ändå ganska lägligt. Nu väntar jag bara på att varmvattnet ska gå igång igen så att jag kan duscha och förhoppningsvis få en trevligare kväll än jag hade igår. Men man ska väl inte klaga, jag lever i alla fall.