Nu är det fredag och här har jag knäppt en vanilla coke! Jag har väl pluggat en sisådär 8 timmar idag, BARA på min uppsats. Jag har fortfarande en hel del annat att göra, som t.ex. att planera inför praktiken som börjar om bara 10 dagar! GAAH! Är nervös och sjukt peppad på samma gång! Jag kommer att vara i Umeå på dansskolan som jag gått på under hela min uppväxt! Är verkligen så himla tacksam att dom ville ta emot mig, det känns helt bisarrt. Trodde ju aldrig i mitt liv för 10 år sedan att jag skulle stå och undervisa där liksom, inte ens för 5 år sedan, inte ens 2!

 

Jag inser nu att det var väldigt längesen jag skrev sist och det har hänt en hel del. Bland annat under denna månad så har jag opererat bort halsmandlarna, haft massa examinationer i skolan, hållit min första riktiga improvisationsklass inför min uppsats, jobbat med mina goa barngrupper, haft trevliga hemma- och utekvällar, varit på mitt kusinbarns dop i Örebro och sovit alldeles för lite (som vanligt). Jag vill också passa på att skriva en grej från i veckan! I måndags när jag hade mina dansgrupper så insåg jag hur kul det är att undervisa. Att se barnens reaktioner och se dom växa genom dans är en fantastisk känsla. I den äldre gruppen jag har finns det två tjejer som är väldigt blyga. Den ena var inte ens med under lektionen och satt vid sidan och tittade. Den andra var väldigt blyg och var med men dansade inte så mycket. Till en övning lyckades jag uppmuntra den blyga flickan till att göra en rörelse helt själv medan resten av klassen tittade på! Fantastiskt! Och sen var hon precis lika deltagande som alla andra efter det. Den andra tjejen som inte deltagit alls uppmuntrade jag hela tiden till att hoppa in när hon kände för det, och baske mig så gjorde hon det till slut, och det gick hur bra som helst! Jag kan nämna att sist dessa två skulle vara med så storgrät de och hängde på sina mammor och lämnade salen båda två efter bara några minuter. Men se nu!

I den yngre gruppen så var det i måndags en pojke som började gråta för att han inte hade någon rockring att stå i. Då var det två, eller kanske till och med tre andra flickor som erbjöd sina rockringar till pojken! Dom var så himla snälla och omtänksamma så jag ville gråta typ. Barn på 4-5 år liksom... Det finns hopp för mänskligheten. När vi ändå är inne på blödiga ämnen så känns det så himla sorgligt att vår klass ska skiljas snart. Det känns som att det är så himla bra stämning i klassen och jag mår typ dåligt av att tänka på hur mycket vi hade kunnat göra ihop som aldrig blev eller kommer att bli av. Mår också dåligt över att jag typ aldrig i mitt liv igen kommer att få dansa såhär mycket som vi gör nu. Jag behöver dans! Det är en del av mig, av mitt liv! Man får nog se till att hitta vägar... Nåväl, glad påsk på er! Imorgon är jag bortbjuden på påskmiddag, ska bli mysigt!