HÄJ! De senaste två veckorna har jag jobbat på dansläger och det har varit både roligt och givande samtidigt som det också varit en otrolig prövning, både av mig som person och i min pedagogroll. En utmärkt erfarenhet att ha med sig helt enkelt! Jag har också märkt att det här jobbet passar mig väldigt bra, för jag har fått vara kreativ och utmanat mig att komma på nya lekar och övningar varje dag. Ibland har jag improviserat arslet av mig när jag märkt att det varit mycket tid över eller om jag ser att de behöver träna på något. Och det har gått hur bra som helst!

 

Under de här två veckorna har jag skrikit rätt mycket, både av negativa och positiva skäl, och både på och utanför jobbet. Det är först nu, två dagar efter min sista jobbdag som halsen börjar bli återställd. Känns inte sådär superbra och jag ska ha det här jobbet i 40 år till. Så att använda rösten rätt är nog något jag får träna på. Under första veckan hade jag en grupp med 6-8-åringar under förmiddagen och en annan grupp med 8-10-åringar under eftermiddagen. Skillnaderna på koncentrationsnivån och "lydnaden" de två grupperna emellan har varit mer märkbar än jag trodde och det blev inte bättre av att en kille i den yngre gruppen alltid skulle synas, höras och göra precis tvärtom, alternativt alltid gå för långt och störa alla andra. Under andra veckan var det en grupp med 11-15-åringar och det blev betydligt mer lätthanterligt. Det är första gången jag undervisar lite äldre elever och om jag fick välja skulle jag nog hålla mig till det. De hänger med på ett helt annat sätt och vill faktiskt dansa! Det låter konstigt, men de yngre eleverna vill leka istället och tycker oftast att koreografierna och det som är "dansigt" är det tråkigaste. Under veckans slut har alla elever fått diplom och blivit bjudna på Piggelin, en succée!

 

Under veckan som varit har också bästa bror och hans tjej hälsat på! Vi har bland annat besökt Putte I Parken, ätit god mat (premiärtur på KFC!!) och spelat biljard. Dagarna gick alldeles för snabbt och sen flög de iväg igen.

 

Nu i helgen så är jag och Max hos hans mamma ute på landet. Det känns skönt att fortsätta på ledigheten några veckor till. Nackdelen är ju att man blir uppäten av mygg när man är här ute, som tycks ploppa upp från ingenstans och massattackera likt Walking Dead-zombies. När vi kommer hem igen är det bara till att börja flyttpacka, för om mindre än tre veckor bär det av mot Umeå! Skål på den!