Så, då har det blivit dags att packa ihop igen och återvända till mitt Karlstad. Jag kom lika fort som jag åkte. Som en virvelvind som min mamma skulle ha sagt. Och lite så känns det faktiskt. Ska bli skönt att komma tillbaka, men på något sätt känns det som att jag glömde något. För den här gången känner jag mig inte helt färdig med Umeå. Men jag har ju inget val egentligen. Jag hann ändå med så gott som allt jag hade hoppats på att hinna med, och kanske lite till.

 

Jag hann träffa Kajsa, Andrea och Sandra, jag hann spendera tid med min bror, jag hann mysa med min mamma, jag fick spendera kvalitetstid med min pappa, jag hann med en familjemiddag och jag hann träffa farfar o farmor och annan släkt. Jag hann också äta maassor med god mat, mysa med katterna, fixa mina naglar och shoppa... Det enda jag egentligen inte hann med ordentligt var att sova. Men det ska jag ta itu med direkt efter jag lyckats samla mitt pick och pack, vilket typ är dubbelt så mycket som det jag kom hit med. Tummen upp! Vi hörs i Karlstad!