Igår på eftermiddagen så traskade jag runt i skogen. Med bra musik i öronen så gick jag och sög in naturens alla färger. Det kändes så otroligt lugnt. Jag blev helt tom, på ett positivt sätt. Inga onödiga tankar, inga onödiga känslor. Bara lugn. Och glad. Jag hade ingen aning om var jag var eller var jag skulle, utan följde bara en liten stig tills jag kände att det blev dags att vända när solen inte längre kunde skymtas i trädtopparna. Terapi för själen. Det var vad det var.