Nu börjar jag känna igen mig själv igen. Bitarna faller liksom sakta på plats, och saker och ting får sköta sig själva. Då kan man luta sig tillbaka och njuta av livet igen. Släppa grubblandet för en stund, eftersom det egentligen inte leder någonvart.

 

I helgen har jag haft det riktigt fint, trots jobb. Men man får väl ta vara på de små stunderna. :)