Nu har skolan börjat på riktigt! Vet inte varför men gick runt och var såå himla stressad över skolan dagarna innan det började. Mådde verkligen dåligt. Ont i magen liksom. Men nu när vi har börjat komma igång så har det släppt! Vi har hunnit med både det ena och andra, som exempelvis fyslektion ute i skogen igår och swing imorse! Imorgon ska vi leka lekar och gå "danspromenaden" genom stan. Minns från förra året att det var så jäkla kul! 

 

Innan skolan började så stressade jag otroligt mycket inför nollningen också, jag menar jag är ju redan Kulting, men jag börjar ju samtidigt om? Jag gick dit i tisdags ändå och tänkte börja om nollningen på nytt men upptäckte att jag inte alls har samma mentalitet i år som förra året. Verkligen inte samma inställning till saker och ting som alla andra nollor heller. Har jag blivit gammal? Eller är det bara inte lika roligt när man redan känner till hela föreningen/staden/nollningsprocessen? Jag blev i alla fall uppgraderad från nolla till fadder under en kväll, även om jag inte alls varit med och planerat något inför nollningen, eller ens äger en ovve! Men men, det är kul ändå att få komma och gå lite som man vill. Jag får alla faddersfördelar men behöver inte ta något ansvar för något. Rätt soft. Och folk ser upp till en.

 

Idag har jag varit så hiimla trött. Inte sovit tillräckligt de senaste dagarna och börjat träna igen, så kroppen hänger nog inte med riktigt än. Det är ganska fullt upp som det är så jag struntade i nollningen idag faktiskt. Duschade länge och åt middag i lämplig tid istället, och passar även på att beställa lite böcker! Nu ska jag varva ner och försöka göra en tidig kväll. Laterz!

Ja, vad är egentligen hemma? Jag var lite förvirrad över den definitionen ända tills jag och Wille kom tillbaka till Karlstad igår. Gud så skönt det var. Att få duscha i min egen dusch och sova i min egna säng (som var precis så skön som jag minns den). Jag behöver inte bo i en resväska längre!! Det firade vi genom att köpa vin och äta crêpes till middag, och sen bara sitta och mysa och prata till långt in på natten.

Idag hade jag även ett kärt återseende med Frida och Johanna. SOM jag saknat dem! ♥ Plus att jag packade upp och fixade lite inne på mitt rum. Jag har verkligen saknat den här staden! Imorgon väntar bland annat ett besök på IKEA! 

Tjenis! Idag var jag ensam i huset då samtliga familjemedlemmar var och jobbade. Det hann hända både det ena och det andra. T.ex. passade hunden på att bajsa både inomhus och på verandan och bara några minuter senare kom katten hem och kastade runt på en död och blodig mus.

 

Förutom dessa traumatiska incidenter så har jag även hunnit med ett litet jam! Eller vad man nu ska kalla det. Jag har tränat lite yoga/akrobatik ute på gården och utforskat lite olika ställningar för att se mina möjligheter! Jag lekte mest men försökte också utmana mig själv litegrann och blev glatt överraskad! Jag har aldrig tränat yoga förut så jag kan nog garanterat säga att jag inte använder mig av rätt teknik utan enbart av vighet, styrka och balans jag fått från dansen. Akrobatik har jag heller inte mycket erfarenhet av, men är man nyfiken så är det bara att ge sig ut och testa!

 

Nu ska jag bege mig iväg och packa inför min sista visit hem till Umeå för den här sommaren! Tills nästa gång så kan ni kika på den här videon som jag gjorde idag från dagens jam!

 

Jag får fortfarande inte till ett ordentligt huvudstående själv, jag blir lite för baktung för att kunna sträcka upp benen men det kommer ska ni se! Jag håller er uppdaterade om det blir några framsteg.

För ett år sedan var jag förväntansfull. Beredd på att ge mig ut på nya äventyr. Jag hade aldrig föreställt mig att mitt liv skulle bli så pass bra som det blev. Jag har nog aldrig varit så lycklig som det här året, då jag fått dansa på heltid, träffat och inspirerats av massa nya människor, skaffat vänner som förhoppningsvis håller för livet, hittat kärleken, vuxit som människa... Och trots att livet som dansare (nåja) är slitsamt så finns det inget som kan få mig att vara lyckligare. Rättare sagt, det finns inget som får mig att må så dåligt som när jag är utan det. Jag behöver dans. För att fungera.

 

Nu har ett år gått och jag vet inte rikigt vad som ska hända. Eller jo, jag vet att jag ska studera till danspedagog, jag vet att jag ska bo i Karlstad och jag vet att jag vill bo med min pojkvän. Men HUR ska livet bli? Det kommer aldrig bli som det året som varit. Jag saknar min klass otroligt mycket, varenda en verkligen. Även de som jag inte var speciellt nära. Och visst är jag säker på att jag kommer att komma överens med min nya klass minst lika bra. Men det faktum att inget någonsin blir som det en gång var gör mig ledsen.

 

Att flytta och upptäcka världen är både en välsignelse och förbannelse. Man lär sig och upplever såå så mycket.  Men man får också suget efter att vilja ha mer. Att välja att studera i Karlstad var nog ett av de bästa valen jag gjort i mitt liv, men frågan är när det är dags att gå vidare?