Ikväll avslutas vår resa i Tabriz och vi har nu varit här i tre veckor. De kommande 10 dagarna ska vi spendera i Teheran! Även om jag är ganska trött och det känns slitsamt med ännu ett miljöbyte så är det också väldigt spännande! I Teheran bor det mer människor än vad det bor i hela Sverige sammanlagt. DET är sjukt.

 

Jag har inte kunnat skriva den här veckan eftersom Pouneh varit bortrest i några dagar så jag och mamma haft huset för oss själva. Men det har inte varit mindre kul för det! Jag har hängt mycket med Pounehs brors styvdotter Parmida och vi har haft det hur trevligt som helst! Det känns bra att för omväxlings skull också få göra något som ungdomar gör och se hur det är! Vi har bland annat träffat Parmidas kompisar från en grannstad och ätit middag och rökt vattenpipa. Sen har vi också åkt "dor-dor" (runt-runt), vilket är lite av Irans sätt att gå ut på eftersom det inte finns några klubbar osv här. Man kör alltså runt upp och ner längst olika gator och spanar på varandra genom bilarna, och stannar och byter nummer med varandra om man vill det. Det finns även blombud som går runt mellan bilarna utifall någon skulle vilja skicka iväg en blomma till någon i en annan bil, typ som att bjuda någon på en drink! SÅ HIMLA KUL, haha!

 

Igårkväll följde jag med Parmida på något slags secret garden party. Även om fester och allt som hör till är förbjudet så betyder det inte att det inte finns! Vi åkte en bit utanför stan där vi möttes av musik, dans, drinkar, kortspel och mat. Det var så himla avslappnat och trevlig stämning och alla dansade med alla - kvinnor som män, gamla som unga. Alla var jättetrevliga och frågade om Sverige och vad jag tyckte om Iran och ville dansa och bjöd på massa frukt och mat. Det är nånting med Iran som gör att jag känner mig som hemma här! Kanske för att jag kan identifiera mig mer med deras kultur och sociala liv än det som finns i Sverige, jag vet inte. Det var i alla fall ett perfekt sätt att avsluta de här tre veckorna på!

 

Nu har jag packat väskan knökfull och det kommer bli ett helvete att behöva packa om allt igen tills hemfärden. Jag hoppas att vi inte köper något mer för jag tror faktiskt inte det finns plats någonstans... Jag vet inte hur möjligheterna till dator och internet ser ut därborta heller, så för den här gången säger jag tack o hej och på återseende!